jun
Kanske. Kanske hade regnet upphört och vinden slutat vina när jag drog bort gardinerna från hotellrummets fönster igår morse. Kanske hade det blivit sommar igen. Men nej. Inser att det hade varit en bättre idé att packa ned ett par överdragsbyxor istället för solkräm. Äter frukost vid nio och åker sedan med bussen till Stockholms stadion.
Planerar att köpa ett par längre byxor vid nummerlappsutdelningen på Östermalms IP. Utanför ingången delar de ut drivor av omogna gröna bananer som det inte finns en chans att äta. Inne på mässan som mer liknar en flyktingförläggning är det nästan omöjligt att ta sig fram och än mindre genomföra någon form av shopping. Sittande och liggande löpare samt gröna bananer som folk försökt skala täcker hela golvet. Hämtar min nummerlapp och går tillbaka till stadion.
I omklädningsrummet är samtalsämnet det bästa klädvalet för dagen. En tjej tätar hålen i undersidan på sina snabba skor med sönderklippta öronproppar. Men denna dag kommer man bli blöt hur man än förbereder sig. Det får bli hotpants och långärmat. Ger mig ut på löparbanan för att värma upp lite. Detta får snarare motsatt effekt och jag blev ännu kallare. Träffar min klubbkompis Markus Grönroos som erbjuder mig hästliniment inköpt i Åtvidaberg. Ett sådant erbjudande kan man såklart inte motstå och jag använder smörjan på mina lår.
Ingen av löpartjejerna är speciellt sugna på att ta sig från omklädningsrummet till startlinjen där många i de bakre leden hade valt att springa loppet iförd en plastsäck. Men förhållandena är lika för alla och när startskottet går är det bara att köra. Vattenpölarna är avgrundsdjupa, vinden blåser sönder åskådarnas paraplyer och kylan gör att man inte kan trycka ut gelen från tuben eller pilla upp dextrosolen från fickan. Den kallaste 2 juni på 84 år och Katarinahissens termometer visar fyra grader. Västerbron visar sig från sin sämsta sida men värst av allt var kilometer 20 ute på Djurgården där man knappt kom framåt.
Just den kilometern innan jag passerade halvmaran var riktigt tröstlös men jag känner att det finns hopp när klockan visar 1:28. Inser att det inte blir något pers men kanske en tid nära 2:55 vilket jag skulle känna mig nöjd över efter omständigheterna. Men vädret blir inte bättre och jag hade fått kämpa för att hålla uppe någon form av tempo. Efter Västerbron igen visste jag att det skulle vara relativt lättlöpt men andra halvan hade varit tuff. Springer om några tjejer i slutet och när klockan på mållinjen visar 03:00:07 blir jag först besviken. Men när jag inser att det innebär en tiondeplats i SM och att det dessutom nästan är 2 minuter bättre än vad jag sprungit tidigare i Stockholm blir jag glad. Alla som genomförde årets Stockholm Marathon var grymma och en eloge till alla de människor som trots vädret gav sig ut på gatorna och hejade.
I omklädningsrummet är alla trötta, frusna och glada att det är över. Pratar med flera jättetrevliga tjejer som gör att man redan ser fram emot nästa lopp som med största sannolikhet kommer bjuda på bättre väder. Dagen avslutades traditionsenligt tre på natten efter grillfest och klubbande. Idag blev det några mil racercykel men imorgon innan frukost snörar jag på mig löparskorna igen. Längtar redan.
