Seg i benen

Vilodag i söndags som sagt. Jag och en kompis cruisade runt i stan på cyklarna, åt glass, njöt av solen och spanade in lite spännande platser. Blev även ett teaterbesök innan jag gick till jobbet för natten.

Imorse tänkte jag springa 30 lugna kilometer i stan. Men det gick inte. Benen var som stockar och smalbenen svullna. Tror inte ens tre par kompressionsstrumpor skulle ha hjälpt. Blev typ rädd att man skulle få en blodpropp eller nåt, så jag fick helt enkelt lyssna på kroppen och promenera hem istället och ta en vilodag till. Kände mig väldigt klok för en gångs skull. Promenerar hem genom en ödslig morgon i Alt-Moabit där jag bor. Ser inte mycket folk, nästan bara en gubbe i en park som ser ut att ha rymt från närmaste mentalsjukhus.

Imorn börjar min sockeravvänjning. Känner mig som en knarkare. Nu pillar jag i mig den sista chokladkaninen så det inte ska finnas några lockelser inom räckhåll. Kan sätta nåt på att de börjar rea ut påskgodis imorn på Lidl när jag ska gå och handla. Mitt framför näsan vid kassan kommer chokladäggen ligga och skrika – kom å köp oss!