apr
Efter det fantastiska äventyret i mellanöstern skulle man ha kunnat åka hem. Men jag åkte vidare till Berlin istället där jag mötte delar av Tjalvefamiljen. När jag landade fick jag ett meddelande om att jag tydligen hade bokat fel hotell. Detta kunde omöjligt stämma men de andra hade fått åka till ett annat boende i samma kedja. När jag kom fram bytte vi om och sprang ut på en jogg i staden jag hade saknat. Vi sprang genom Charlottenburg fram till slottet och genom parken. Där satt en gubbe på en bänk, kallade sig för schaman och ville bjuda på hash från sin egentillverkade pipa. Vi avböjde vänligt med bestämt och sprang vidare längs Spree tillbaka till Zoologischer garten. På kvällen åt vi middag i Schöneberg. Vi rörde oss i området söder om Nollendorfplatz som är bekant för sina många gaybarer och där det till och med finns ett gayhostel. Vi åt finkebab på en trevlig restaurang. Istället för de sex kronorna i Palestina fick jag punga ut hela 12 Euro denna kväll. Tog sen en öl på en bar där hela golvet var täckt av sand och gick sedan vidare till ett café där kakorna var gigantiska innan vi åkte hem. Då hade resten av gruppen anslutit sig och det blev mer mat på ett av mina favoritkaféer från tiden då jag pluggade matte vid tekniska universitetet, café Hardenberg.
På lördagen åkte vi till Oranienburg efter frukosten. Det blev fler byten på tunnelbanan än vi hade räknat med då någon tragiskt nog hade hoppat framför tåget med avstängda spår som följd. Oranienburg är en småstad tre mil utanför Berlin med 40000 invånare som har en mörk historia. Vi gick genom trevliga villaområden som ledde fram till Sachsenhausens ingång. Ett koncentrationsläger som var operativt under åren 1936-1945. Människorna i husen visste vad som försiggick bakom murarna och många av de som jobbade på lägret gick efter arbetsdagens slut hem till sina familjer i de närliggande villorna och levde ett helt vanligt liv. Vi blev mötta av vår guide Annika som var klädd i en filt och kunde prata både svenska, norska och som drottning Silvia. När vi kom in på området, den inre lägergården som är det som är mest välbevarat, kändes det som att temperaturen sänktes och det blev rått i luften. Vi blev guidade genom baracker, sjukhus, krematorier och fängelse. Lägret var ett av de viktigaste och mönsterläger gällande sin utformning. Här passerade 222000 människor, från början mest politiskt oppositionella men sedan även andra som inte passade in i samhället såsom judar, och av dessa omkom 30000 personer. Lägret var också bas för operation Bernhard som gick ut på att förfalska stora mängder brittiska pund som skulle skapa inflation och sänka den brittiska stridsförmågan.
Det blev en stor kontrast när vi sen satt i solen vid ett tyskt hak i Oranienburg någon kilometer från koncentrationslägret och åt bratwurst.
Kontrast bjöd även sportmässan på. Enorma köer av sportkommers innan vi kunde få våra startnummer och bege oss hem till hotellet. Jag tog med Henrik på en jogg i Tiergarten och sedan gick vi alla och åt pasta. På restaurangen fick man en cocktail om man köpte mat. Då detta inte passade oss inför loppet förhandlade jag mig till extra stora pastaportioner istället. Lyckades bra då vissa inte ens orkade äta upp. Blev sedan en lugn kväll då vi endast gick vidare för att hitta efterrätt.
På söndagen var det racingday. För min del som inte skulle tävla kändes detta väldigt avslappnat. Jag skulle nämligen paca Ingela då jag enligt instruktion inte fick springa mitt fortaste denna dag. Måste erkänna att denna vindstilla, soliga dag med Berlins platta gator framför mina fötter kändes det som en mental kamp att lyssna på Rune. Målet var att springa på 1.35h och göra detta i en konstant hastighet av 4:30min/km. Jag tog med mig kameran och förberedde mig på ett skönt pass. Ingela kändes urstark och jag fick bromsa henne nästan hela första halvan där vi passerade milen på 44:30. Lite under beräknad fart. Vid Adenauerplatz berättade jag att jag hade stulit en julgran för några år sedan. Vid denna tidpunkt verkade dock Ingela lite mer ansträngd men höll tempot. Jag fortsatte att paca henne med glada tillrop längs Kurfürstendamm med uppmaningen att ta det lugnt och slappna av. Med sju kilometer kvar berättade jag om planen som var att öka succesivt från 16 km och framåt. Min plan lyckades och den sista kilometern var vi nere i nästan fyraminutersfart. Ingela var nu lite mer ansträngd men höll i.
Åt det hållet ligger målet. Att paca var himla kul. Jag fick ett jättebra träningspass när Ingela och jag sprang in hand i hand på tiden 1:33:33 och hon hade persat med fyra minuter. Vilken grej. Grym tjej.
Ingela befann sig i ett runners high och vi anslöt oss till de andra där fler pers kunde radas upp. Som alltid blev det Döner vid Alexanderplatz som återhämtning. Efter en snabb dusch träffade jag Marie-Claire i Victoriapark. Vi pratade ikapp vad som hänt sen sist och sedan anslöt sig de andra till vår picnic. Halva Berlin hade kommit ut i vårsolen, inklusive en pundarbrud som inte ville lämna oss i fred utan kallade oss för både det ena och det andra. Det blev skumpa och öl innan vi gick till Südstern för en ölprovning ledd av en yngre och mycket nervös kopia av Tom Cruise. På vägen dit längs Bergmannstrasse hade glasskiosken där jag jobbade för fjorton år sedan blivit förvandlad till ett ställe där man köper klassisk Currywurst. På ölstället åt vi även tysk mat innan vi begav oss till marathonfesten. Där träffade jag bland annat en operasångare från Düsseldorf och natten på klubben liggandes på tionde våningen med utsikt över Potsdamer Platz blev sen.
På måndagen åkte vissa hem tidigt men jag och Ingela gick för att köpa skor och sedan lunchade jag med Dawn på Schleussenkrug innan jag tog ut mina vänner på en cykelutflykt. Vi hade fyra timmar på oss och hann se många både kända och okända delar av min älskade stad. Vi åt lunch i Wedding, kollade in lite gamla murrester, fina byggnader och fick se knarklangningen i Görlitzer park på nära håll.
Vid den övre tatueringen på min arm ligger en geocache. Den befann sig under den bänk där en A-lagare så lämpligt hade placerat sig. Detta gjorde det omöjligt för oss att logga den.
Ännu en Berlinhelg var slut och vi åkte hem med massa roliga minnen som vanligt. En himla fin tradition. Det var fjärde gången vi sprang längs Berlins gator. Nu ska jag vara hemma i Norrköping ett tag. Jo det är faktiskt sant.
