jun
Återigen tog oss en 20-årig vänskap ut på vägarna. I helgen körde vi en roadtrip. En av killarna jag träffade i Thailand backpackandes 2024 skulle fira sin 50:e födelsedag och såklart åker man då 120 mil enkel resa för att vara med. Särskilt när familjen gillar sin bobil och det låg nära geografiskt att hälsa på Greta Gris ännu en gång. Ännu mer perfekt blev det då helgen var extra lång i och med nationaldag och att förskolan ändå var stängd i torsdags. Vi tog dessutom med en kusin. Kul för henne att få åka på roadtrip med moster och kul för Björn att ha sällskap i berg och dalbanorna.
För att göra en lång resa kort. Vi betade av Sverige efter förskolan på onsdagen och stannade i Danmark på en ställplats vi använde förra året. Køge, med en morgonpromenad vid havet vi hade sett fram emot innan färjan över till Tyskland.
Regn, det var vi beredda på. Väderleksrapporten kunde bara bli bättre. I bilen är det helt ok, och på natten, vilket vi ändå lyckade ganska bra med att pricka in skulle det visa sig. Framme vid campingen i Soltau var det sig likt. Igenkänningsfaktorn är fin, särskilt när ens barn blir så glad över den. Lekparken med skeppet. Poolen. Den lilla affären. Och faktiskt, exakt samma plats på området som senast. Jag drog ut på ett löp direkt. 10 kilometer varav fem kilometer tröskel. Fick en regndusch och några till skulle det bli under kvällen. Men mellan detta blev det lek i parken och ett dopp i poolen. För Klara. Ingen annan använde den och jag talade om för förbipasserande att det var högst frivilligt när vi andra stod där fullt påklädda. Inget tvång av oss. Hon ville. Mer intressant var de små jordhögarna tyckte jag, som skvallrade om mullvadar. Spelade sällskapsspel. Det gick så där. Klara bröt ihop och Connie sade försynt att detta var ytterligare ett bevis på att hon inte vill ha egna barn. Tur att det dröjer och hon kanske hinner ändra uppfattning eftersom hon blott är tolv år.
Fredagen var det dags för Heidepark. Flickorna och Björn var taggade på sina egna vis och jag såg fram emot en skojig dag i parken där alla är glada och får sitt. Klara och jag startade hos Greta. Betade av alla åk ett par gånger och lekte i huset. Sedan var det dags. Hon är ju större nu. Hon skulle våga att hälsa på Greta. Inga problem. Yeah right. Connie och Björn kom förbi, de hade maxat åken utan uppehåll och köer. Ostadigt väder är bra väder i en nöjespark. Det blev ändå slänggunga och vattenstockar för mig och dagen toppades med akrobatshowen hos sjörövarna vilken alla gillade. Toppendag i parken med Europas längsta bergochdalbana i trä och ännu brutalare attraktioner vilka jag också skulle ha betalt för att prova. Rollercoasters är inget för mig.
Körde någon timme till ett tips vi fått – Steinhuder Meer. Det är inte alls något hav utan en insjö där i Niedersachsen och med en ställplats av måttet populär. Ett hav av husbilar. Mat och en liten promenad innan vi knoppade in.
Skönt att inte ha brått och ta dagen efter som den kom. Jag och Björn kom ut på ett upplevelselöp där vi täckte in den lilla orten med dess kajer, kyrkan, turiststråk och affär med coola begagnade bilar varav en cabbad Trabi. Vilken grej att kunna dra i väg en stund medan tjejerna var i bobilen. Dusch für alle och sedan en tur tillsammans. Lunch, botanisering i cool affär, lekpark och så glass inomhus i regnet som avslut innan vi drog till resans huvudmål.
Men ett monumentalt torn på en höjd innan vi kom in i Minden var för lockande att låta bli. Dit körde vi. Kaiser-Wilhelm-Denkmal är ett monument över en historisk härskare och ett dåtida tyskt identitetsbygge. Och ingen hade väl trott att det dessutom skulle finnas en toppenbra lekpark bakom det 88 meter höra tornet. Men det gjorde det.
Sedan landade vi i festen som skulle pågå dagarna två i Jörns och Claudias trädgård. En vagn med ölkranar, fyllda kylar och underbar trädgård med lek för barn. Här skulle vi och alla gäster trivas. De långväga likt oss inklusive våra närmaste vänner kom redan dagen innan. Vilket mys. Catcing up. Underbart häng för alla åldrar.
Det som är extra fint. Mina vänner springer också numera. Några hakade på en runda för att utforska den lilla staden. Kanalen. Floden. Biergarten. Torget. Kyrkan. Lite springa fel. Följt av rätt. Sedan startade det officiella firandet. Trädgården skulle fyllas med 120 personer. Ett rullande glasscafé med fria val. Senare en pizzatruck. Pyssel för barnen. Pingisbord. Kicker. Gamla tanter. Små förskolebarn. Gamla vänner. Tonåringar. Medelålders likt oss. Vilken stämning. Två olika DJ:s. Att det regnade delar av kvällen kommer jag inte ens ihåg. Inte heller att det var kallt. Vi var utrustade. Med gummistövlar och regnställ. Vilken kväll.
Det var dock inte vi som blev sist kvar. Dagen efter hade vi hela sträckan hem att köra utan övernattning. Tyskarna hade helgdag, vi bytte ju vår pingstledighet mot nationaldagen för några år sedan som bekant. Vilken inföll i fredags. Det blev inte mycket svenskt fokus denna nationaldagshelg. Men vad gör det. Jag firar den gärna i mitt andra favoritland. Och nu har min dos fyllts på för en tid framåt. Tack för festen. Tack för bra anledningar att åka till Tyskland. Tack för att vi förblev fina vänner genom livet.
