Nu har farten äntligen fått lov att komma. Efter en grundträning som pågått ända sedan i november har det blivit dags. I månader har jag harvat runt mil efter mil i femminuterstempo. Egentligen en skön och avslappnad period. Ingen press. Någon, i detta fall Rune, som säger till dig att du inte får springa fort. Men visst har jag saknat min Tjalvefamilj på tisdagarna. När de har fått köra intervaller.
I tisdags fick jag äntligen vara med och leka med Tjalve. Vi körde sex tusingar inne i Stadium Arena. Jag körde dem på 3:37 minuter styck. Så snabbt har jag aldrig sprungit dem. Jag blev både förvånad och glad. I fredags sprang jag en omväg till syrran. Dit är det 44 km och jag skulle springa i kontrollerad fart. Jag lovar att jag gjorde det. Jag fick bromsa mig själv. Kontrollerad och bekväm fart blev denna dag 4:31 min/km. Alldeles för fort. Men jag skulle springa avslappnat och det var precis det jag gjorde. Unnade mig en vilodag efteråt. Nästan i alla fall. Kunde inte låta bli att simma lite.
I söndags sprang vi Två sjöar runt i Sundbyberg. Tävlingsklassen var endast 5,7 km i detta könssegregerade lopp. Jag ville också springa långt. Värmde ändå upp med två varv på banan innan. Trodde inte att ett så kort lopp i mars lockade så mycket bra löpare. Där hade jag fel vilket jag insåg redan när Lennart Julin sågs promenerandes på gräsplanen. Vid start fick jag också en insikt då startfältet var väldigt starkt. Det skulle bli en kamp mot mig själv och klockan och inte om en plats på pallen. Det var ingen lek på den kuperade banan men sprang på 22 min vilket jag blev glad och nöjd med.
Jag gillar nu att springa kortare och lite snabbare. Omväxling förnöjer. Men idag blev det ett långt pass. Hade föreläsning i Linköping och sprang dit. I linne. Bara en sådan sak. Inför lördag laddar jag för Göteborgs seedningslopp i Mantorp. Jag är väldigt taggad. I synnerhet eftersom vi ska fira att Tjalve fyller 90 år på kvällen med bankett. Då blir det både ballonger och öl. Har man sådana saker i sikte kan man inte bli annat än snabb.
Jag har kommit på att jag ska visa er mitt Norrköping. Fina ställen där jag springer i min älskade stad och dess omgivningar. Här kommer första delen: http://youtu.be/MZZOowJoZJo
Det är ju inte så vanligt att ultralöpare springer 5 km-lopp, fast du verkar ju inte vara särskilt vanlig…:-)