En liten naggande god del av Östergötland fick vi oss till livs i helgen, egentligen två, men vi börjar med den första, den tidigare oupptäckta. Björn skulle cykla med en kompis som hade byggt några cyeklbanor downhill på sin tomt, hör och häpna, ja då har man en stor tomt. Som ni säkert förstår, en liten bit skog. Vi åkte genom Rejmyre och precis på gränsen till Sörmland ligger Skedevi där vi ett stycke till skulle vidare in i den vackra skogen.
Ett par hus mitt ute i ingenstans där pappan, likt min sambo, är cykelentusiast, vilket syntes på gården med cyklar i olika storlekar och där kaninen till Klaras förtjusning hade ett eget hus inrett i en lekstuga med halm på golvet.
De skulle som sagt cykla och ni förstår att vi passade på att springa. Fick tips om att dra till en liten camping vid en sjö vilket på fortsatt väg skulle bli en runda. Perfekt. Utan att fråga hur långt det skulle bli lade vi i väg, Klara och jag. Det visade sig vara ett stycke. Efter sex kilometer såg vi sjön och Ruda gård som erbjöd självplock av blommor. Praktfulla i underbara färger. En skylt pekande mot ett flytande hus lät spännande vilket visade sig gå att hyra. Det var öppet så vi kunde titta in på faciliteterna. Vid campingen fanns en kiosk på en brygga med självservice. Klara var lovad glass och vi gick in och försedde oss. Fanns även godis och lite andra förnödenheter plus turistbroschyrer och ett utbud av sommarleksaker.
Satt på bryggan och åt. Strålande sol. En härlig stund av livet. Skräddare som kilade över vattenytan. Men vi visste också att de andra inte skulle cykla i evighet och grillad korv väntade när vi var klara. Kunde väl inte vara så mycket längre hem än dit. Men det kunde det. Humöret var ändå på topp. Astrid Lindgrens sånger spelades och vi sjöng med. Klara hittade ett par trosor i ryggsäcken som fick vara flagga och så körde vi på. Femton kilometer blev det. Tycker ändå det var roligt att Björns kompis inte ens ifrågasatte eller nämnde att rundan var så lång trots att jag skulle ge mig av med barnvagn. Sen blev det korv, saft och häng i solen innan vi kollade in kyrkan. Skedevi kyrka med omliggande kyrkogård måste ha ett av Sveriges finaste lägen med vacker sjöutsikt.
Det var extra kul att komma till Skedevi då jag gick bet på att hinna den kroken under ett av mina långa Östgötaäventyr 2020 då jag passerade genom Hävla som är en intilliggande ort. Alla dessa Östgötaäventyr som jag genomförde under Covid i min ambition att Östergötland inte skulle ha några vita fläckar kvar på kartan. Visade sig vara ett stort projekt som med glädje och lust fortgår än idag.
På lördagen var vi i Sya, i den mer södra delen av landskapet. Där har vi varit förut men inte sprungit och cyklat traillopp. Ett perfekt upplägg på Sya skidstadion. Traillopp först som jag sprang, 15 km och en fin formcheck inför maran på söndag i Moldavien. Lunch hos Björns dotter Ebba som köpt hus på den lilla orten. Sedan cykellopp 30 km för Björn där Klara och jag hejade. Aktiv helg. Aktiv familj. Och på vägen hem stannade vi till vid Albacken, rastplatsen vid Mjölby från E4:an, där jag vill tipsa om det nyöppnade cafét och creperiet Oui!. Just det, vi var i ett stall i Mjölby också och kollade när Klaras storasyster hoppade. Man behöver inte åka jorden runt för att äventyra, eller hur?
