En mara med Klara i Berlin

Jag vet att Berlin marathon var förra helgen men det hindrar inte det faktum att jag och Klara tillryggalagde just distansen 42 kilometer under senaste helgen. Kilometrar på mina gator i min älskade stad. Mein zweites Heimat. Mitt andra hem. Som jag hade längtat. Det var över tre år sedan jag var där. Har haft det på agendan länge, inte fått till tiden, ni vet hur det kan vara, men ibland måste man helt enkelt bara ta sig för. Sist var jag där med min älskade Björn och Klara var inte ens ett frö. Nu skulle hon och jag dit på tu man hand. Det skulle bli annorlunda med så otroligt bra. Häng med på turen. Vi börjar med att ta tåg till Arlanda och där vänta på ett försenat flyg. Men Klara är nöjd bara hon får gå omkring och hälsa på folk. Och det går fort. Vid åsynen av en liten pojke något större än henne själv gick hon fram, drog upp tröjan och visade magen varpå han gjorde detsamma. Det resulterade i att han bad sin mamma att bjuda Klara på en glass. Kanske en framtida dejtingstrategi. Vad vet jag. En tupplur på flyget. Av någon anledning somnar hon alltid vid takeoff och ingen är gladare än vi föräldrar och medresenärerna.

På den nya stora flygplatsen Brandenburg i Berlin blev vi mötta av Peter och Melina där den senare är mitt åttaåriga gudbarn och Klara fick sin livs första brezel. Perfekt att knapra på en saltkringla då middagen blev lite senare. Ett härligt kaos hemma hos Celine med trött ettåring, övertänd åttaåring, hungriga båda två och så en liten hund på det. Fanns inget utrymme för att ha tråkigt och Klara somnade sedan ovaggad. Föräldrarna åt i ett andra skift och lite vin därtill. Så härligt att landa i en lägenhet i Neukölln, det var så jag nästan fick nypa mig lite i armen.

Tre dygn i Berlin där det bästa sättet är att ta sig löpandes fram. Så gjorde vi på fredagsmorgonen och turen gick genom Görlitzer Park där det var vi, knarklangare och cykelpendlare ute. Gjorde ett stopp vid en gigantisk rutschbana för några åk och sprang till East Side Gallery och vände. Det är en kilometerlång bit originalmur där olika konstnärer har fått uttrycka sina tankar om det som varit. Såklart ett ställe jag passerat många gånger men så är det när jag är i Berlin, jag gillar att kolla hur det ser ut på kända ställen och även upptäcka nya. Under denna resa blev lekparkerna en ny dimension, och Berlin har många, dessutom alltid staket runt vilket är praktiskt. Jag vet att de finns och har sett dem överallt men bara sparat dem i bakhuvudet för senare bruk. Nu var det senare bruk. På vägen tillbaka sprang vi längs Maybachufer i solen och bara njöt. Ett stopp i Celines ateljé och butik med tillhörande webbshop där Klara fick en liten overall och jag köpte ett par shorts. På vägen hem ett stopp för att handla mat. 8,5 km tillryggalagda kilometrar. Lunch lagade vi hemma innan det var dags att hämta Melina på skolan. Blev en kort lekstund i parken innan de åkte till Stuttgart och vi hade lägenheten för oss själva hela helgen.

Vid Maybachufer är det marknad varje tisdag och fredag med mycket liv och rörelse kring detta, särskilt vid fint väder. Mat, grönsaker, hantverk och tyg. Vi brukade åka dit med kollektivet när jag bodde i Berlin precis innan stängningsdags för då kunde man få lådor av frukt och grönt för nästan ingen peng alls. Idag var det just fint väder och vi träffade en vän, Christina, i Biergarten Jockel. Perfekt om man vill umgås och har barn. Bar och restaurang med lekplats i anslutning. Så osvenskt och så himla bra för alla inblandade. Där hade Klara kul och vi med henne samtidigt som vi uppdaterade oss kring de senaste åren. Flyttade oss till en pizzeria där även Nina anslöt. Nina var fadder till mig 1999 när jag pluggade matte på Tekniska universitetet i stan, och Christina som också är svenska var en i vårt gäng. Klara var inte sugen på att hänga med oss på uteserveringen särskilt länge även om brödkorgen var en rolig hatt så vi omgrupperade återigen till lekparken. Nu var det redan skymning och alla andra barn hade gått hem. Avslutade med att nyfiket gå in i en angränsande lokal. Läs jag följde efter Klara som hade hittat en käpp för eldblåsare som hon spatserade in med. Där var de i startgroparna för en kubansk välgörenhetsfest med tillhörande salsaworkshop. Klara hittade en pojke att jaga och vi kunde ta några fler klunkar ur våra öl. Gled sen hem genom staden där partydjuren knappt hade vaknat för frukost.

Under natten hörde jag regnet som under lördagens förmiddag ändå avtog något. Vi lekte inne och utrustade oss med regnkläder för att ändå göra något spännande av dagen. Redan efter en dryg kilometer blev det stopp. I den stora parken Hasenheide som jag passerat genom många gånger fanns visst ett minizoo med tillhörande lekpark. Lamor, strutsar, fåglar, åsnor och mycket annat som Klara förvisso inte tyckte var särskilt spännande. Men en lekstund bland gungor och piratskepp var bättre. Blev lagom att efter några kilometer till rulla in på Bergmannstrasse, en av mina favoritgator för att äta indiskt till lunch. Att gå på restaurang med musik i bakgrunden fungerar väldigt bra för oss och så även denna gång. Dricksade lite extra för det såg ut som kriget där Klara suttit. Äta ris med händerna är svårt att göra spårlöst även för den bäste.

Upp på berget med monumentet över när Napoleon besegrades i Leipzig hör också till. Det ligger i Victoriapark och erbjuder fin utsikt över staden när trappor och uppförsbackar besegrats. Ned tog vi andra hållet och kom till Platz der Luftbrücke. Det är där man hämtar nummerlappar till halvmaran i april och min resa där du kan följa med börjar. Flygplatsbyggnaden var en gång i världen den största byggnaden. Inte på höjden utan bredden, ritad av Albert Speer och tänkt att ingå i den nya världshuvudstaden Germania om Hitler hade fått bestämma. Flygplatsen verkade också som luftbrygga skapad av västmakterna under Berlinblockaden 1948. Historien är alltid närvarande i Berlin. Nu är flygfältet ett område för träning och rekreation med löpväg på landningsbanorna markerade med antal kilometrar, sportplaner, odlingslådor och mycket annat. Bra grej.

Jag är glad att vara nyfiken av naturen. På väg tillbaka såg jag att det var aktivitet i en liten nedklottrad byggnad med en gigantisk flugsvamp bredvid på gatan där vi bodde. Tittade in genom fönstret och såg att det var en lokal för lek av olika slag. Klara sov och jag passade på att ta en kopp kaffe på ett fik men sedan gick vi tillbaka. Det fanns snickarbänk, böcker, spel, pyssel och mycket annat. Vi stannade en lång stund och lekte samtidigt som jag fick en trevlig pratstund med den statsanställda mannen som jobbade där och erbjöd denna verksamhet helt gratis. Vid fint väder gick det också att låna bollar för att sporta på planerna bredvid. Arabisk mat på lokal till kvällsmat och så var plötsligt denna dag också förbi med en distans av 10 km.

Söndagen var egentligen höjdpunkten på resan. Jag hade planerat att springa runt hela dagen utan någon riktig plan mer än sköna platser och ta saker som de kommer och skulle passa Klara. Vi gav oss i väg efter frukost, hon lika taggad som jag. Och hur kan jag veta det tänker ni. Men att hon pratar med sig själv på sitt eget bebisspråk och ropar heja heja tolkar åtminstone jag som att det är kul det vi sysslar med. Vi tog riktning norrut mot Alexanderplats med sitt Fernsehturm, en av de ikoniska byggnaderna i Berlin för att landa på en av mina favoritplatser. Framför Berliner Dom. Den var lika vacker som jag hade kommit ihåg den trots kransen av byggnadsställningar på mitten. Här är det så häftigt. Domen, Altes Museum och Fernsehturm bland andra vackra och historiska byggnader längs Under den Linden, paradgatan i det forna öst. Men något nytt fanns också. Sedan jag besökte staden sist har Humboltforum byggts på platsen där tidigare Berlins slott låg (1442-1950). En slottsliknande byggnad för museer, tillfälliga utställningar och evenemang. Vi gick in för att byta blöja, äta mellis och välja något av allt detta. Det blev en aboriginutställning som Klara hade mer behållning av än mig där hon sprang runt jollrandes. Puh.

Vidare på Museumsinseln med fler fantastiska byggnader som också inrymmer museum, genom konstmarknaden längs floden Spree och korsade sen Monbijoupark med ett stopp på den lilla kullen. Därifrån syns den närliggande kupolen på synagogan som tändes på under kristallnatten. Förden fortsatte mot Prenzlauerberg där vi stannade på loppmarknaden på Arkonaplatz för att köpa en korv åt Klara. I stället för specialiteten Currywurst blev det en mer barnvänlig wienerkorv. Leken i parken bredvid utgick på grund av en regnskur och jag cabbade ned åt henne för att det var läge att sova och för att jag skulle få äta lunch på min favoritvietnames i lugn och ro. Hon var svårsövd och vi hann att titta på kommersen i Mauerpark. Ett av de hetaste tipsen på en söndag med konst- och loppmarknad samt artister i olika hörn. Där ligger också det hotell som vi bor på under min tidigare nämnda resa till halvmaran. Längs parken och delar av Bernauer Strasse löper ett open-air museum över den mur som var med bland annat delar av den, information samt markerade flykttunnlar och dess historia.

Min lunch på Vietnam Village blev stående. Beställde maten och meddelade att jag skulle fortsätta gå runt ett tag och se om Klara somnade. Det gjorde hon inte. Men maten var lika god som jag kom ihåg den trots att jag fick äta den ståendes i regnet under markisen med en hand skjutandes barnvagnen fram och tillbaka. När jag var klar somnade hon. Jag skyndade mig till Anna Blume, cafét med de bösta bakverken i Berlin, och ett bokträd bredvid där man kan lämna och byta böcker. Kanske skulle jag kunna äta en kaka, dricka en kopp kaffe och hinna läsa ett par sidor i min bok. Jag hann två sidor och en mun kaffe. Sedan var det fullt ös igen.

Bad om en doggybag för att avnjuta kakan senare och gick till lekplatsen vid Kollwitzplatz. Där hittade Klara flera roliga aktiviteter. Springa i väg med ett barns jacka, med hundögon stå vid andra familjers matsäck till hon fick smaka och sen prova att åka kickbike. Krama några barn ingick också, det var nytt för helgen. Till vår glädje, och kanske ännu mer de större barnens, kom två cyklande trafikpoliser i uniform förbi. Jag var dock extra glad då den ena var min kompis Martin. De stannade och pratade ett tag och Klara fick en ringklocka och reflex. Perfekt, reflexen gick även att ösa sand med.

Tiden går fort när man har roligt och det hade vi. Så roligt att klockan redan hade hunnit bli fyra och vi hade en bit hem så vi sprang vidare genom den underbara staden och även om jag var lockad att sätta mig på uteserveringar så kände jag att laga mat hemma och leka med leksaksköket var en bättre plan efter en dag som blev 23,5 km vilket innebär att vi sammanlagt hade tillryggalagt just en mara. Riva runt i vuxenköket var heller inte helt ointressant kan jag meddela. Där fixade jag lite middag. Spätzle och korv. Klockan ställdes på 04:15 så kvällen blev inte sen.

04:35 var vi ute på gatan med packning och vagn. 04:55 var det vi och partyeliten som tog tunnelbanan. Vi till flygplatsen och de vidare till nästa lokal eller hem. Denna måndag var nämligen helgdag, Tag der Deutschen Einheit, Tyska nationaldagen och den dag år 1990 då Västtyskland och det tidigare Östtyskland officiellt förenades igen år 1990. Att resa med Klara går alldeles utmärkt. Hon gillar när det händer grejer. Jag tycker inte att barn begränsar livet, det öppnar dörrar. Jag träffar människor jag inte träffat annars och upptäcker nya aktiviteter. Det blir annorlunda men väldigt spännande och bra. Nu längtar vi redan tillbaka.

Och tillbaka ska vi den 30 mars för att springa halvmaran den 2 april och du kan följa med! Jag kommer att visa mina favoritställen under en härlig helg med äventyret i fokus. En resa som passar alla och där all info finns här: https://loparaventyret.se/resor/
Jag kan även tipsa om att gå in på mitt instagramkonto @fridasodermark där jag har sparat min och Klaras resa i filmer och bilder under höjdpunkter ”Berlin”.