maj
En sak som är viktig i mitt liv är att umgås med mina syskon och deras barn. Tyvärr är jag inte hemma så ofta, men när jag är det blir det i princip alltid löpning eller cykling ut till Skärblacka. Den vägen är inte världens roligaste att springa, i synnerhet inte med tanke på att den är tungt trafikerad av timmerbilar. Ännu värre att cykla den. Hem till dem är det en halvmara. Den korta vägen. Springer man runt sjön Glan blir det 45 kilometer. För någon vecka sedan kom jag hem från Chile efter 10 kvalitetsdagar med min bror. I helgen var jag glad att få med syrran och hennes flickor på ett löparäventyr till Åland.
Anslutningen till färjan var tight. Efter min föreläsning i Linköping stod Sofia med motorn igång nedanför Mjärdevi center med kidsen fastspända i baksätet. Det blev lite snurrande på fel gator i Stockholm men tack vare möjligheten att köpa till late check-in hann vi rulla på i tid. Ett spännande äventyr för Connie 4 år och Annie 2 år att sova på en båt. Vi hängde lite i lekrummet och tog sedan tidig kväll.
För att komma ut till Brändö måste man ha tid på sig. På morgonen lade vi an i Åbo och åkte längs kusten och med hjälp av en bilfärja till Kustavi. Där fick vi vänta i fem timmar vilket gick bra då solen gassade och de stora systrarna kunde sola och de små leka på restaurangens ovanligt bra utrustade lekytor. Man visste att man var i Finland när folk drack en stor stark klockan tio på morgonen och det fanns en motorsåg av plast i lekstugan. Ett lite tuffare land. Innan vi åt lunch med bland annat fisk från orten gick jag ut och sprang en lättare jogg. Himla fint i omgivningarna. Fint som hemma fast utomlands. Färjan över till Brändö var en kortare historia och vi körde vidare in mot Brändö by. Mer info än så hade jag inte. Nog för att Brändö by inte var stort men enligt min kontakt på platsen lät det som att alla skulle se när vi kom dit. Började med att handla i den lokala mataffären. På dörren satt ett anslag om att Frida Södermark skulle komma till byn denna helg. Trevligt. Vid sporthallen såg vi folk med snitslar, skyltar och sådant man brukar syssla med innan ett lopp. Vi blev visade till vår stuga där säsongen hade börjat just denna dag. Den låg naturskönt med utsikt över skären och damerna i receptionen var oerhört vänliga. Vi fick låna sandleksaker och gick ned till stranden för att gräva lite, bada fötterna och plocka maskrosor. Efter att ha grillat korv på verandan lämnade jag flickorna hemma och gick till sporthallen där jag skulle hålla en inspirationsföreläsning i samband med nummerlappsutdelningen till loppet dagen efter. Det var väldigt roligt att dela med sig av min resa, motivationstips, träningsråd och hur man når sina mål. Blir själv peppad av att få prata om detta. Några av åhörarna hade tagit sig till loppet med egen båt. Exotiskt. Gick sedan hem i den ljumma sommarkvällen. Tjejerna sov. Solen gick ned och det var skönt att somna ute i lugnet, fjärran från wifi och annat som stör.
Racingday. Jag värmde upp några kilometer medan barnen anmälde sig till funrun. Sedan var det dags för mig att värma upp alla startande. På Brändö bor det 470 bofasta och 150 startade i loppet. Givetvis många tillresta men ändå. Imponerande. Jag fick ta plats på ett traktorflak och körde löpteknik som uppvärmning. Skickade först ut dem på två varv runt sporthallen och sedan blev det lite övningar utan att ge dem träningsvärk innan utmaningen. Man kunde springa halvmara eller motionslopp 10 km och sträckan var en vändpunktsbana på båda distanserna. Och vilken bana. Bedårande fin. Brändö är bedårande fint. Man sprang på vägen som stundtals var en bank med vatten på båda sidorna och skär precis intill. I dikena var det fullt av gullvivor och vid vändpunkten ute vid Torsholma var det vatten så långt man såg mellan öarna. Det var väl supportat med vatten, sportdryck, frukt och annan energi och svängen inne i Torsholma förhöjde upplevelsen ytterligare. Roligt även att man kunde heja på de andra deltagarna som man mötte. Detta låter nu som en optimal dag för ett pers. Perfekt väder. Fin bana. Positiva tankar. Relativt flack. Men nu var min plan och instruktion från Johan att springa på 1:30h som bra träning inför Comrades. Fast relativt flack betyder just relativt flack. Sträckningen var rätt sugande med böljande vägar där det inte kändes som det var lika mycket nedför som uppför. Tiden blev 1:31:37 vilket motsvarar den intensitet jag skulle springa i. Dessutom roligt att jag vann.
På skolans parkering var det marknad. Skolans parkering var inte stor och det var heller inte marknaden, men det fanns mat, knophantverk, hembakat svartbröd, sadelöverdrag till cyklar och ett lotteri för att samla in pengar till en hjärtstartare åt ön. Vi åt hamburgare varav jag satte mig på en. Dessutom fanns hoppborg dit vi begav oss innan prisutdelningen. Vi fick handtillverkade barkbåtar och en middagskryssning. I veteranklassen fick man utplanteringsväxter. Mätta på hamburgare, pannkakor och glada över att ha sprungit en halvmara respektive 500 meter gick vi till parkeringen för att åka till lanthandeln. En man talade om att den precis skulle stänga men ringde dit så att de höll öppet för oss en extra stund. Senap, lakrits och hembryggt öl är grejen här vilket vi också köpte. Det lönade sig nog att hålla öppet några minuter extra enligt min beräkning. Eftermiddagen spenderade vi hos de snälla damerna på campingen. Glass, saft och wifi. På kvällen gick vi till hotell Gullvivan där det var en fin buffé med skärgårdens läckerheter och senare på kvällen dans. Men jag ville hem och sova mig i form till Comrades. Och äta lakrits. Spelade lite kort. I spelet var man tvungen att ta om att man kunde gå ut varvet innan. Inget konstigt med det förutom att Connie trodde att jag och syrran bokstavligen skulle gå ut och gjorde sig klar för att gå ut och leka trots att klockan var sen och hon redan hade borstat tänderna.
Festen på kvällen blev nog en sen historia för loppets övriga deltagare, eller så hade de sprungit sig riktigt trötta, då ingen ville ansluta sig till min utlovade morgonjogg. Därför lämnade jag och mina tjejer Brändö med en tidigare färja. Lämnade natursköna Brändö med fina minnen och deltagande i ett fint organiserat lopp. Härligt att hela ön slöt upp och gjorde detta till en gemensam aktivitet. Jag kan verkligen rekommendera att åka dit nästa år. Ett lagom stort löparäventyr som levererar.
Efter helgens sjätte färja där vi även fick delta i en spännande runda godisbingo i barnens lekrum åkte vi mot Stockholm där jag hoppade av för att göra en pitstop innan resan går vidare mot Sydafrika. Comrades. The ultimate human race.
