Igar kvall vid halv nio var jag framme vid busstationen i Barcelona. Efter att ha last vaderleksrapporterna hade bikini bytts ut mot regnjacka men kvallen var behaglig och T-shirt kandes ratt. Insag efter en titt pa kartan att det var mojligt att ga till mitt hostel och jag njot av sensommarkvallen pa min vandring. Granderna var som att vandra omkring i romanen Vindens Skugga av Carlos Ruiz Zaf’on. Ni som inte last den borde gora det oavsett om ni ska till Barcelona eller inte. Jag gick in pa en liten inhemsk restaurang, dar nagra gubbar kollade pa Real Madrid och efter 24 minuter gjorde Ronaldo mal. Med mina knapphandiga spanska fraser och pekande pa en vit hel blackfisk, fick jag in den grillad i vitlok. Grymt gott och jag agnade mig at att lista at vad gubbarna pratade om i den lysrorsupplysta restaurangen. Mitt hostel ligger valdigt centralt och jag tranger mig fore en engelsk skolklass i entren. Klockan ar kvart over tio och jag kanner mig som en pensionar da jag borstar tanderna, stoppar i oronproppar, och inte utnyttjar stadens nattliv. Men klockan var stalld pa kvart over sex och i de andra fem vaningssangarna sover kidsen sott. Sakert utmattade av nattens spritorgier och fullpumpade med shots fran stora vattenpistoler. Jag ater en banan i granden utanfor hostelet medan GPS:en finner satelliter och sedan ger jag mig ivag norrut pa Ramblan som ar paradgatan i staden. Det ar sa harligt att springa i en stad som inte vaknat. Det ar annu nattsvart, men eftersom det blivit sommartid tar det bara en halvtimme innan himlen skiftar till morkblatt. I trappuppgangar ser jag uteliggare gora sin morgontoalett. En klunk whiskey och en kam genom haret. Nar jag kommer upp till Avenue Republik Argentina borjar gronsakshandlarna sla upp sina dorrar. Min vag har hela tiden gatt svagt uppfor men det ar nu det borjar bli annu mer patagligt. Borde inte vara nagon overraskning eftersom mitt mal ar ett berg i utkanten av staden. Men det kanns i benen, som har lite skit i vaderna efter veckans intervaller pa bana och i backe. Efter sju kilometer kommer jag till foten av berget och stigningen blir annu brantare. Jag kommer in pa en liten vag som blir mer och mer kantad av skog, tittar bakat och ser en orange sol genom molnen som ar pa vag upp. Upp ska jag ocksa, kommer till en parkeringsplats och nu blir vagen stig. Nar det vaxer kaktusar langs vagen och det luktar som i terrariet pa Kolmardens djurpark, da vet man att man ar utomlands. Efter 12 km har jag natt toppen och kyrkan Sagrat Cor de Jesus dar det intill till min forvaning ligger ett nojesfalt med berg och dalbana. Toppen jag kommit till ar 542 m hog, heter Tibidabo och har far jag en fantastisk utsikt over staden. Nastan sa man blev kar. Men stallet var folktomt sa avsaknaden av nagon att bli foralskad i gjorde att jag sprang ned igen till en stad som vaknat. Blev kryss mellan folk och stopp vid rodljus, men ack sa skont det var att ha nedforsbacke i motsvarande 12 km. Nar jag var framme sprang jag aven 2 km extra for att se hamnen, och verkligen ha fullfoljt stigningen andra fran havsnivan. Det ar nu ni forstar att jag borjar bli sugen pa frukost. En form av sadan skulle jag bli serverad pa mitt hostel. Jag hade inte nagra forvantningar eftersom den skulle vara spartansk enligt uppgift. Men ens det minsta forhoppning blev grusad av en iplastad muffins, en inplastad chokladcrossiant, tva skorpor och lite sylt. Jag pillade i mig delar av detta och sitter nu hungrig vid datorn. Efter min bergsklattring pa 542 m innan frukost ska jag nu ta mig an nagot av stadens museum efter att ha letat mat. Ni undrar kanske om jag ar sjalv har i Barcelona. Ja, men inte lange till for ikvall kommer Anna och jag laddar for tapas, vin och massa mys.