En cykeltur i Borgs församling

SkärblackaloppetDen tredje rundan mellan kyrkor i Norrköpings pastorat blev något alldeles speciellt då den gick till och genom mina gamla hoods. Till där jag har mina rötter och har växt upp. Till det som på 70-talet var en egen kommundelsnämnd, numera enbart en del av Norrköpings kommun och där kyrkorna tillhör Borgs församling. Jag talar om Skärblacka och dess omnejd. Geografiskt blir avstånden längre på landsbygden vilket gjorde att jag dammade av min landsvägsracer. Att cykla denna soliga dag blev perfekt. Jag trampade först 15 kilometer till Kimstads kyrka längs vägen förbi Löfstad slott.

Och det är just nämnda slott som satt mycket prägel på kyrkan. Den i sig har anor från medeltiden vilket bland annat de båda ryttarfigurerna på takåsen vittnar om. Enligt legenden föreställer de två prinsar som kämpade om landets krona år 1060. I kyrkans historia figurerar sedan även Löfstad, i dag ett intakt adelshem med anor från 1400-talet och i 200 år i släkten Lillies ägor. Både inne i kyrkan och utanför på kyrkogården ligger det många tidigare invånare begravda, bland annat Emilie Piper – Löfstads sista ägarinna. Ståtliga är de sk begravningssköldarna sittandes på kyrkans innerväggar, och segregeringen under mässorna då för tiden syns tydligt i kyrkbänkarna längst fram, vikta åt herrskapen.

Jag kan känna historiens vingslag på ett alldeles särskilt sätt där inne. Vaktmästaren berättar att vikta platser förr inte bara var för slottet utan i resterande bänkrader satt man också enligt ett rangordnat system kopplat till storlek på gårdar och status i samhället. Kyrkan anses vara en av Sveriges ståtligaste barockkyrkor och jag förstår det. Detaljerna är många och vackra. Gravkoret med underliggande krypta där personer som levt och verkat på Löfstad ligger begravda. Änglarna vid altartavlan, tillverkade av samma konstnärer som prytt Stockholms slott. Missa inte heller den ovanliga detaljen vilket hjorthornet i takkronan utgör. Den sägs minna om en flicka, avbildad på baksidan, som drunknat i en sjö för många hundra år sedan. Det finns mycket mer att berätta, men jag tipsar om hemsidan där kyrkan likt många i pastoratet även har en digital guide.

Kyrkan håller gudstjänst varannan söndag, växelvis med den i Vånga, och personligen var jag här inne senast då min brorsdotter konfirmerades. I juli arrangeras det populära musikkvällar på onsdagar som benämns Musik i sommarkväll. Att kombinera ett besök här med ett på Löfstad slott med sina guidade visningar, restaurang, café, handelsträdgård och engelska park ringar in historien fint. Dessutom kan jag berätta att i det intilliggande församlingshemmet finns flera möbler från slottet vilka Emelie Piper testamenterade kyrkan efter sin bortgång 1926.

Jag är glad att ha min cykel denna dag för att verkligen kunna njuta av omgivningarna och det är fint att susa genom trädallén vidare mot Norsholm. Småler åt att jag med detta fordon faktiskt stundtals är snabbare än de A-traktorer som också är ute och far. Ett populärt fordon ute på bygden. Vid Göta kanal är det härligt att pricka in ett stopp. Köpa glass och titta på slussande båtar när det är säsong. Jag korsar den och cyklar vidare mot Skärkind via småvägar och får verkligen uppleva lantlig idyll innan jag rullar upp på grusplanen och lutar cykeln mot ett träd.

Skärkinds kyrka är precis som alla kyrkor speciell på sitt sätt och här är det målningarna som skapar detta unikum och känslan av ett väldigt hemtrevligt kyrkorum. Tidigare var taket täckt av hundratals jugendrosor men då putsen på senare tid höll på att lossna kan vi ändå fortsatt njuta av de massorna som finns på väggar och runt takkronorna. Altaret pryds av ett bildskåp som tillverkades i Antwerpen omkring 1500. Enligt lokala berättelser skulle bildskåpet vid ett tillfälle flyttas till ett museum, något som skärkindsborna motsatte sig. De hävdade bestämt att skåpet var för brett för att få ut genom kyrkporten och blev således kvar.

Bakom kyrkan finns en så kallad frälsarkrans i uppförstorat exemplar. De glaspärlor i armbandet, vilket introducerades av Martin Lönnebo, som symboliserar olika aspekter av den kristna tron finns här i form av stora stenar. Armbandet är en populär gåva, exempelvis vid dop och finns att köpa via Svenska kyrkan. Missa inte att komma hit den 1 juli då det här i stället för i Kimstad arrangeras Musik i sommarkväll. För den som undrar vad det är för gubbe som hänger avbildad i taket längst bak är det hederskyrkovärd Erik Carlsson som vid den aktningsvärda åldern av 100 år uppfyllda läste julevangeliet i kyrkan.

Kyrkogården i Skärkind ligger ett stycke bort på en liten kulle och det kapell som finns där är koret av den gamla kyrkan som byggdes redan på 1100-talet. Taket och väggarna pryds av gamla väggmålningar och en del av de gamla inventarierna finns också kvar, som till exempel dopfunten från medeltiden och ett Mariaskåp från 1400-talet.

På begravningsplatsen finns två runstenar. En från 1100-talet och en från 400-talet. Den äldre stenen är Östergötlands äldsta kända runsten. För 1000 år sedan var orten en central plats i vårt rike och Eriksgatan passerade här vilket en skylt utanför platsen minner om. Ja och innan dess säger folktron att det fanns jättar här. Men revbenet inne i kapellet som sades komma från jättinnan ”jungfru Skära” har senare visat sig tillhöra en späckhuggare.

Min cykeltur fortsätter tillbaka genom Norsholm och mot Grensholm innan jag kommer till Vånga. Runt Grensholm finns flera fornborgar för de som vill göra en avstickare på utflykten. En av dessa går dessutom utmärkt att kombinera med ett dopp vid Sjöängsbadets badplats.

Till Vånga kyrka kommer jag lagom till lunch där det just denna dag bjuds på soppa, samvaro och sångunderhållning. Kyrkan träffades av ett åskslag 1959 vilket bara lämnade ytterväggarna kvar. Även kyrkklockorna förstördes men gick att återanvända då de gamla gjöts. Tack och lov räddades många av kyrkans skatter av rådiga församlingsbor, där några var med på denna dags sopplunch. Här firas gudstjänst varannan söndag växelvis med Kimstads kyrka, och här är en av mina systerdöttrar tillika mitt gudbarn döpt. En fin detalj är att altaret består av Stjärnorpsmarmor, Vånga bergslags egen stenart.

Kyrkogården ser ut att vara delad på mitten där landsvägen utgör avhuggningen. På ena sidan står gamla kyrkan där delar av den nu är kapell och den nya på andra. Båda är värda ett besök där bland annat muren med stenportal och de två stora urnorna i metall är värda att notera.

Nu cyklade jag mot min hemort Skärblacka med första målet Skogängsgårdens Kyrka vilket också är Kullerstads församlingshem. Här inne finns det rum som är själva kyrkan samt en rik barn- och ungdomsverksamhet. Här bedrivs aktiviteter såsom matlagning, konfirmation och barnkör. Denna dag var det populär matlagningsgrupp för mellanstadiebarn med ingredienser för lasagne förberedda. När jag själv var yngre var jag med i barnkören och senare en av Skärblackas luciakandidater där detta var en av våra stopp för att sjunga under den intensiva luciadagen. Året var 1994 och mig spelandes fiol var också en del av programmet. En rolig nyhet till hösten är konfirMATion med måltiden som tema.

Precis bredvid ligger Kullerstad Skogskyrkogård som 2026 firar 100 år. Det hade vid mitt besök precis firats med öppet hus, guidningar, plantering och andra välbesökta aktiviteter. Kyrkogården är en vacker plats och populärt promenadstråk i samhället och här vilar många jag kände. I synnerhet min kära pappa som vi tog farväl av i kapellet 2013 och som jag satte mig vid lite i minneslunden denna dag. Kyrkogården byggdes som en kompromiss när det blev för trångt innanför murarna vid Kullerstad kyrka och Skärblackaborna samtidigt ville ha närmre till sina anhöriga.

Dock är det inte långt till Kullerstad kyrka, man ser den från Skogskyrkogården och det är dit jag cyklar som sista mål denna dag. Kyrkan där jag döptes, konfirmerades, uppträdde med barnkören och deltog i ceremoniella scouttillställningar. Kyrkan som historiskt legat i en fattig socken men där församlingsborna haft den kär och smyckat den fint. Jag tänker särskilt på de vackra kalkmålningarna som togs fram igen under restaureringen 1917. Dopfunten är från 1200-talet, glasmålningen av en tulpan bygger på ett citat från Jobs bok och votivskeppet daterat 1651 är kyrkans värdefullaste föremål där en kopia hänger i taket. Votiv betyder löfte och skepp likt detta skänktes som tack av sjömän som räddats av Gud ur sjönöd. Missa heller inte korgolvets vackert uthuggna gravstenar.

Runstenen utanför låg tidigare gömd i kyrkogårdsmuren. Den ser ut att passa väl in bland de andra stenarna och endast formen på skriften visar att den är annorlunda. Den berättar om att Håkan en gång reste den över sin son Gunnar. Den restes redan på 1000-talet, men efter det har den legat gömt i muren ända fram till 1969. Enligt lokalbefolkningen ska det finnas fler gamla stenar med inskriptioner i muren, men ingen vet riktigt säkert.

Jag kan verkligen rekommendera att cykla mellan dessa kyrkor. Det blir en runda på ca 50 km med trevliga stopp på vägen. (80 km om man väljer att åka från Norrköping och tillbaka). Kyrkorna håller öppet alla dagar mellan 10:00 -15:00 i sommar (Kullerstad enbart på helgerna).

Under och efter denna fantastiska dag hade jag bockat av 11 av 25 kyrkor och kapell. Jag vill att fler ska få upp ögonen för kyrkor. Som platser för gemenskap. Trevliga utflyktsmål. Sociala och religiösa inrättningar. Som bärare av kultur och historia. Helt enkelt fina ställen som erbjuder så mycket mer än vad man kan tro.

Hoppas att ni blev inspirerade till kyrkor som mål och att ni även följer med nästa gång! Vilken kyrka kommer ni besöka härnäst, och vad är det som lockar❓

Kika in för att se filmen från rundan på Instagram @fridasodermark

Klicka för hela kalendariet i Norrköpings pastorat – sortera efter datum eller respektive kyrka

Ytterligare ett tips är Skärblackaloppet, ett motionslopp för alla, den 9 september där Svenska kyrkan, Borgs församling är partner!