En runda i S:t Olofs församling

När jag är ute och springer gillar jag att ha mål med mina rundor. Det kan vara att hämta ett paket. Springa till och från ett möte i tjänsten. Ta mig löpandes till en kompis. Kolla in en sevärdhet hemma eller på resande fot. Lyfta blicken och stanna till vid något intressant eller vika in vid en skylt som gör mig nyfiken. Många gånger är målet, eller blir målet, kyrkor. Dessa kulturhistoriska byggnadsverk, historiskt intressanta platser och fina verksamheter. Springer jag förbi en kyrka stannar jag, och allt som oftast, känner på handtaget om det är öppet.

Jag vill att fler ska få upp ögonen för kyrkor. Som platser för gemenskap. Trevliga utflyktsmål. Sociala och religiösa inrättningar. Som bärare av kultur och historia. Helt enkelt fina ställen som erbjuder så mycket mer än vad alla är medvetna om.

Jag gillar att samla på upplevelser i samband med träning, och samlar jag på något vill jag göra det ordentligt. Jag ställde mig frågan – hur många kyrkor finns det i Norrköpings pastorat? 25 kyrkor och kapell visade det sig. Vet ni vad? Under våren och sommaren ska ni få följa med mig till alla dessa, och vi startar nu, med att besöka kyrkorna i S:t Olofs församling.

Jag började med att springa ut till Lindö kapell som ligger inne i ett bostadsområde bara en backe upp från Bråviken. Det är en av de nyare i pastoratet och byggdes så sent som 1936 på initiativ av den kyrkliga syföreningen. Det är främst människor boende i området som besöker de veckoliga aktiviteterna såsom babycafé, hantverkscafé och öppen förskola. Men kanske lockade träffen för byten av sticklingar tidigare i våras fler, vad vet jag, och säkerligen även de sångkvällar som arrangeras på sommaren. Det som är extra anmärkningsvärt inne i kapellet är dopfunten, korset och ljusstakarna av tenn som är tillverkade i Kolmården, och den uppmärksamme ser att hållarna är gjorda av samma orts grönskiftande marmor.

Det är värt att ta sig nedför backen till Bråviken i kombination med besöket. Ännu mer på sommaren än denna ruggiga dag, när det är mer hålligång i glasskiosk, minigolf, lekpark och ibland bad. Strax bredvid ligger också motionsspåret vid Abborreberg med dess vackra veranda. Jag var vid tidpunkten rätt ensam, men denna närhet till havet är alltid speciell året om.

Det går såklart att ta bil eller buss ut hit (linje 12) om man inte väljer att cykla eller springa som jag. Efter ungefär sex kilometer stod jag på Tyska torget och blickade upp mot Rådhuset innan jag vred huvudet ett halvt varv mot kyrkan. Hedvigs kyrka, även känd som Tyska kyrkan, byggdes på 1600-talet för den tyska befolkningen i staden, och är namngiven efter drottning Hedvig Eleonora.

På högra sidan av byggnaden finns skulpturen ”Allt av nåd/Omnia Gratia” som är ett minnesmärke över prästen Erik Perwe, som räddade hundratals judar undan förintelsen under andra världskriget. Erik Perwe var under en period präst i Hedvigs kyrka. Framför entrén finns ytterligare konst i form av Mercurius, en fontänskulptur i koppar, av Elis Nordh.

Jag fortsatte in vilket är en fröjd då kyrkan för några år sedan renoverades och gjorde att den blev om möjligt ännu vackrare. Färgerna, fönstren, en riktig wowkänsla. Denna dag var jag inte ensam utan det pågick förberedelser inför en begravning. Livet ni vet. Man föds, man dör och så händer mycket däremellan. Allt detta har kyrkan stunder för. Högt och lågt. Sorg och glädje. Liv och död. Några toner från orgeln gjorde mig påmind om att detta är konsertkyrkan nummer ett med konsert i princip varje söndag 17:00 med varierad repertoar. Dessutom ordnas miniföredrag och soppluncher. Faktum är att jag själv föreläst här, och det var bara två dagar efter att jag hade lyckats bryta benet på två ställen, vilket gjorde att detta var första anhalten efter operation på sjukhuset.

Nu var det inte långt till nästa kyrka, S:t Olai, där det just nu är full aktivitet utanför. Olaiparken som var stadens kyrkogård fram till 1810 när den togs ur bruk, genomgår nu en förvandling till en stadspark vilken tar formen av en klosterträdgård med exempelvis vattenspegel som trivsamt inslag. Det som händer i detta skede är en arkeologisk utgrävning där gravar tas upp, och fynd katalogiseras. Skeletten som kommer fram i schakten kommer sedan att bli gemensamt begravda vid ett kors likt en minnesplats. De kommer få ny ro tillsammans med gamla bibelupplagor som i stället för att kastas också grävs ned på platsen.

Trots att kyrkan nästan helt brann ned under ryssarnas anfall 1719 så finns dess skatter i form av silver och textilier kvar tack vare en rådig borgmästarfru. Nuförtiden är det knappast bränder som hotar värdefulla inventarier utan i stället klåfingriga människor som gör att dörrarna inte kan stå öppna dygnet runt. Därför blev jag extra glad när jag såg trottoarprataren utanför entrén med texten ”Kyrkan är öppen”. Denna håller öppet under alla veckodagar på bestämda tider, likt de andra två här i centrum. Damerna jag träffar inne i kyrkan berättar att alla som vill ha en pratstund är välkomna. Såklart går det även att komma i för en egen stund av ro, för att tända ett ljus, eller som jag många gånger gjorde med Klara när hon var mindre – för en stund i lekhörnan vilken här i S:t Olai är något alldeles extra. Till skillnad mot i förra kyrkan blir jag påmind om livet i form av frälsarkransar upphängda på en gren av trollhassel. En för varje barn som har döpts i kyrkan den senaste tiden. Värt att notera är även att i kyrkan har en kungakröning skett år 1800 av Gustaf IV Adolf och hans drottning Fredrika.

Ett ikoniskt byggnadsverk i Norrköping är Stadstornet som när Olaiparken är klar återigen öppnas för alla att passera igenom. Det fungerade tidigare som stadens brandvakttorn, där brandvakter stod och ropade ut klockslagen med lur varje heltimme under 1700-talet och slog larm om de såg att brand hade uppstått någonstans.

Att ta sig mellan stadens tre citynärmsta kyrkor blir en fin promenad och jag slår av på takten. Dessutom finns det många möjligheter till ett stopp för fika och glass längs vägen. Sträckan blir tre kilometer och något att planera in som boende i stan eller på besök.

Uppe på höjden i Folkparken ligger Matteus kyrka. Kyrktornet utgör stadens högsta punkt men är inte högsta byggnaden. Kyrkan är störst i stan och tar faktiskt fler besökare än domkyrkan i Linköping och kallas ibland Norrköpings katedral. Den är verkligen imponerande i sitt majestät och framför entrén finns sedan 2025 ett monument tillägnat de Norrköpingsbor som stod upp för mänskliga rättigheter och demokrati under andra världskriget.

Alla känner till psalmen Jul, jul, strålande jul, och de glimmande bågarna från texten är just de inne i kyrkan och togs fram i samband med den senaste renoveringen. Den är skriven av den fd kyrkoherden Edvard Evers som var verksam i församlingen. När jag kliver in är det full aktivitet. Universitetsprästen är på besök och går igenom examensceremonin med ett par stundande studenter, vaktmästaren visar mig bilder från då han fick vara arkeolog för en dag i Olaiparken och så hör jag ljud av hantverkare.

Jag får följa med en trappa upp, och faktiskt ända in i orgeln. Den renoveras just nu och återinvigs söndagen den 19 april i högmässan 11:00. Det är inget litet jobb där var och en av de 3195(!) piporna gås igenom och sätts dit igen, eller byts ut beroende på skick. Jag frågar om renoveraren kan spela några toner. Det skulle han absolut kunna, men det finns ett aber vilket jag själv kommer på precis då jag ställer frågan – orgeln är liksom i stunden nedmonterad.

Kyrkan är som jag tidigare nämnt en plats för gemenskap och något som gör mig extra glad är den gemensamma promenaden runt Åbackarna varje fredag 10:30 med start vid kyrkporten där alla är välkomna att vara med.

Då jag själv bor på norr var det dags att springa hem efter en spännande dag med många upplevelser. Men inte riktigt raka vägen. Jag tog vägen över Matteus begravningsplats vilket jag rekommenderar alla att göra. Att vandra på en kyrkogård är rofyllt och bjuder på mycket historia och eftertanke. Den äldsta delen här anlades redan 1811 och en av gravarna från det året står kvar än idag. Delarna har olika karaktär. Framför kapellet är gravstenarna större och de stora familjegravarna fler. Bakom kapellet står gravstenarna i små grupper. Här finns också en judisk begravningsplats. När ni läser detta har kanske redan körsbärsträden i allén på kyrkogården börjat blomma och skapar en magiskt fin plats. Så skynda dit.

Hoppas att ni blev inspirerade till kyrkor som mål och att ni även följer med under mina kommande rundor! Vilken kyrka kommer ni besöka härnäst, och vad är det som lockar❓

Kika in för att se filmen från rundan på Instagram @fridasodermark
Kalender till alla aktiviteter (filtrera på respektive kyrka/kapell eller datum)