När jag kommer till Berlin känner jag mig lite extra sprallig. Ännu lite yngre, även om jag absolut inte känner mig gammal hemmavid. Men det är något speciellt med staden. Den är alternativ, annorlunda och så sprudlande härlig. Man blir smittad av dess energi. Jag har också bott där i väldigt okomplicerade former. Som student 1999/2000 och då i korridor nära skolan, det Tekniska universitetet. Varit där och jobbat på restaurang i olika omgångar. Under tjänstledighet från gymnasielärarjobb och då haft lite ströjobb som gett mycket tid över till träning och nöjen. Jag får tillbaka de känslorna bara genom att kliva av tåget så som i fredags morse.
I efterhand räknade jag till att det var tolfte gången jag var där i samband med just halvmaran. Jag har till och med ordnat resor dit, som fått andra att förälska sig i staden. Detta år skulle jag för andra gången delta under en helg med Top4Running och allt vad det innebär av foton, shake out runs, hashtaggar och socialiserande. Min rumskompis visade sig vara 22 år. Jag är 47. Men löpning förenar och jag kan inte låta bli att berätta att hon trodde jag var 25. Nämnde visst att denna stad gör dig en smula yngre. Tycker dessutom att det är kul att Top4Running har ett brett spektrum av löpare i alla åldrar och ambitioner. Att springa är för alla, och man gör det gärna i schyssta skor och kläder.


Det är rätt skönt att ha ett schema. Någon annan som säger till dig var du ska vara, när du ska äta och vad du förväntas posta i sociala medier. Addera roliga aktiviteter så har du känslan av en fin löparbubbla.




Men det finns ett problem. Jag vill hinna med mina egna hoods och träffa mina gamla vänner. Då jag har koll på stan lyckades jag även med det. Det fanns små slots av egentid. Jag utnyttjade dem väl. Lunch med Christina. Sammanstrålade med Martin under hans arbetspass. Fikade och gav en påskpresent till min guddotter med familj. Åt middag med Elmina på Nollendorfplatz. Hann två after-run, ett med Tjalve och ett med Dawn där jag inte kan låta bli att skriva att hon som 45 åring sprang halvmaran på 01:18:18. En idol och löparvän i Berlin.






Jag sprang såklart också loppet i söndags. Det är här bloggens titel och sviten kommer in. På tåget hem blev jag nyfiken på mina resultat över tid. Jag har som sagt varit där i samband med loppet tolv gånger och nu sprungit tio av dem. 2013 hade jag en stressfraktur och 2019 ett benbrott vilket gjorde att jag fick heja.
2025 – 01:27:06
2024 – 01:30:22
2018 – 01:26:00
2017 – 01:20:52 (PB)
2016 – 01:25:23
2015 – 01:25:27
2014 – 01:33:34
2012 – 01:26:44
2011 – 01:35:10
2010 – 01:26:33

Ja vad säger man. Berlin keeps young, jag är glad att ha denna svit över 15 år. Även om jag inte tror att jag kommer persa distansen någon mer gång i mitt liv så känner jag att jag har minst 1:25 i mig. Kanske nästa år? Jag är redan taggad. Inför det och alla vårens lopp. Att det kan vara så skojigt att springa och alla motionsutmaningar blir ett mått på att man håller ställningarna mot sig själv.
Sugen på lite roliga lopp framöver?
Himmelstalundsloppet i Norrköping 6 maj med start och mål inne på friidrottsarenan, 5 km: https://www.himmelstalundsloppet.se
Bankvarvet i Kisa 8 maj, 5 km: https://www.bankvarvet.se
Testa en ”Frontyard” i Örebro 10 maj, spring så många varv du ”hinner”: https://www.sommarrosnabbare.se
Sandbäckens Norrköpingsstafetten 14 maj är himla kul att göra tillsammans, 4*4 km: https://norrkopingsstafetten.se
Mitt eget Häv & Gräv VikboVändan 9 aug, 45 km att cykla och/eller springa mellan matgårdar på Vikbolandet: https://vikbovandan.se
NKPG City Norrköpings Stadslopp 27 aug, festligt lopp med 5 eller 10 km: https://norrkopingsstadslopp.se
Bysjöloppet 13 sept i Åtvidaberg är ytterligare ett härligt småstadslopp, 5eller 10 km. https://www.atvidabergsif.nu/sida/?ID=352635
Skärblackalopppet 10 september i min hemort, 6 km: https://skarblackaloppet.se