På söndagen dagen innan var det dock tävling. Den klassiska Höstmilen som är likt ett VM i terräng på hemmaplan då lokala löpare i princip har obligatorisk närvaro. Min insats blev god, efter några veckor med ny träningsmotivation och bra pass kunde jag göra ett fint resultat. Inte personbästa, men bara en minut därifrån, 7 år efter et satta och i en lite lerigare skog. Härlig formcheck. Krafterna finns där. Bilden speglar även något riktigt bra – klubbkompisar som sparrar en. Jenny var bara 2 sekunder efter och har gjort en enorm utveckling. Hon får fart av min rygg och jag tar i lite extra när hon är bakom. Vi har verkligen hjälp av varandra på träning och tävling, och snart kanske rollerna är ombytta.