sep
Det finns så himla många lopp att springa. Bästa träningen och sättet att upptäcka nya ställen. Ska vi någonstans så kollar jag alltid upp om det finns något att springa. Innan och efter det som förr kallades industrisemester står de som spön i backen och det går att springa flera på en vecka, åtminstone i Östergötland där jag bor. Det är (nästan) omöjligt att hinna med alla, men det går om de inte är samma dag. Man kan se vissa som träning och välja ut andra där mer krut läggs. Såklart finns det även en kostnadsfaktor inblandad. De är inte gratis. Men allt handlar om prioriteringar. För hur dyr kan inte en utekväll på stan bli, eller ett nytt klädesplagg. Motionslopp är också festliga sammanhang och träningskläder blir knappt slitna.
Jag älskar att delta i motionslopp. De är som ett gift. Får jag nys om ett, särskilt om jag inte sprungit det tidigare, blir jag som besatt av att lösa familjelogistiken till förmån för ett deltagande. Får jag inte till det kryper det i kroppen, likt abstinens. Jag är lyckligt lottad. Min familj vill samma som mig. Nu har det varit sommar och jag tänkte dela med mig av några highlights på lopphimlen som lös upp årstiden. Det finns ingen inbördes ordning utan de sticker ut på olika sätt.
Vi började semestern med att åka till Mariefred. Outforskad stad, nytt lopp och ett bra tillfälle för en helgs campande med bobilen. Campingen några kilometer utanför staden var charmig. Eventet hette så passande Semesterloppet och har anordnats i många år. Möjlighet att springa 5 eller 10 kilometer och vi löste familjelogistiken på ett annorlunda sätt. Klasserna startade samtidigt, jag 5 km och Björn med Klara i vagn 10 km. Jag kutade i väg järnet och då detta inte var en varvbana, direkt ut på banan efter målgång för att avlasta min man så att han fick köra sina sista 4 km utan Klara i vagnen. Det gick fint för alla, jag vann mitt lopp, Björn var stark och på kvällen lärde sig Klara cykla utan stödhjul. Kul även att det var så mycket lottade priser på startnummer. Dessutom spännande att Fotrallyt, vilket innebär att ett gäng går och går till bara en person blir kvar, passerade campingen på kvällen efter att ha varit ute och knatat typ två dygn. Respekt.
http://semesterloppet.se
På hemmaplan, och det var där större delen av denna semester spenderades, har det länge gått ett lopp ute i Kvarsebo. Historiskt en mil där jag vann en gång för länge sedan. Det var då på grusvägar men upplägget finns inte kvar. Nu är det trail och det med betoning på trail. Dessutom finns en ultradistans sedan två år tillbaka. Jag ville ändå testa. Man behöver vara utanför sin komfortzon ibland för att bli bättre. Familjen drog till närliggande Kolmårdens djurpark, jag till starten 48 km. Jag hade inga förväntningar mer än att det skulle ta lång tid. Fotade lite. Insåg att löparryggsäcken var obekväm, så dumpade den på en kontroll. Fin skog. Trixig terräng. Fick lite olika indikationer på position. Kunde väl inte vara möjligt att jag låt trea. Det blev jag heller inte. Utan fyra, bara några få minuter från ettan. Det hade jag lätt hämtat in om jag hade varit medveten om faktumet och inte fotat. Oavsett vad, jag var nöjd, och hade faktiskt blivit en smula mer sugen på fler traillopp.
https://www.kolmardsrundan.se/trail-run/
Sedan kom det då. Mitt gillalopp och årets satsning. Min åttonde start i Ultravasan 90 km. Det är ett speciellt lopp och härligt sammanhang. Mycket träning under sommaren för att vara på topp när det gäller. Tankar om huruvida det är värt det. Att få till träningen är än mer utmanande när hela familjen är ledig och vardagens rutiner är putsväck. Jag var i form. Det kunde gå och mitt mål var att åtminstone närma mig forna tiders resultat och placering. Jag ville komma runt 8:10 och med det gärna bli bland de sex bästa. De första timmarna kändes bra, jag höll tempo, de trixiga partierna fungerade ok. Men kramp när det var 24 km kvar är ingen hit. Fick stanna några gånger. Fick i mig en extra gel. Hjälpte ett tag. Sista kilometrarna var en pina. Men jag höll ihop det. I mål kom jag på drygt 8:30 och en elfte plats. En elfte plats bland alla 442 damer som tog sig an distansen. Jag var nöjd över min prestation.
https://www.vasaloppet.se/lopp/loplopp/ultravasan90/
Augusti är inte bara intensiv på grund av eget deltagande i tävlingar utan framför allt är det krävande att organisera egna event. Kanske deltog någon av er under mitt och Elminas Häv & Gräv VikboVändan eller min klubbs NKPG City Norrköpings Stadslopp. Jag var ganska trött efteråt. Det blir aldrig riktigt semester när årets intensivaste period ligger efter den. Jag sa till mig själv. Nästa helg blir det inget. Yeah right.
Ofta när jag trillar över info om något spännande att delta i är det förbi och jag gör en notering inför kommande år. I min kalender förra veckan kunde jag läsa ”Västerlösa”. Kollade upp och det lät för roligt för att låta bli. Västerlösa Five Point Challenge var precis vad det låter som. En utmaning där man skulle ta sig till fem punkter, hämta armband och så springa tillbaka med dem in i mål, ett i taget. Jag drog dit med Klara och körde med vagn. Aktiviteten var lätt att sälja in till henne, för det var ju likt en skattjakt. Hon fick hänga upp det sista när vi kom först tillbaka av tjejerna. Headquarter var hemma hos arrangören på garageuppfarten. Otroligt hemtrevligt och roligt.
https://www.vrbc.app/five-point-challenge
Jag har sprungit ungefär 20 lopp i år och förra året noterades ett rekordår med 32 starter. Kommer jag kunna slå det i antal. Absolut. Enligt mina beräkningar kommer det bli precis. En pinne blir redan nästa vecka under mitt eget event Skärblackaloppet i samhället där jag är uppväxt. Jag är arrangör men hinner med en flygande start. Klart jag vill springa på min egen ort. Varför skulle jag inte få det? Jag har hört röster som tycker annorlunda. Men hallå. Om man ordnar en rolig fest, får man inte gå på den då? Är det ofint att bjuda in sig själv? Frågorna är många, åsikterna kanske lika stora i antalet. Jag är inte så vass att jag vinner, kanske kommer på den yttersta pallen. Om jag har tur. Men jag tänker att det får ses som en inspiration till de yngre och starkare. Men att jag vill springa på hemmaplan är främst för känslan. Känslan att få springa ett lopp på mina egna gator.
De andra får se till att tvåla till en 47-åring från Blacka. Se det som en trigger. Jag inspireras av de som är äldre än jag och springer. Jag vill göra det hela livet. Och ska kämpa med näbbar och klor för att hålla ställningarna i fart så gott jag kan.
Framför allt ska jag se till att fortsätta njuta av allt jag får uppleva i och med detta intresse. Nya små städer. Orter. Skogar. Underlag. Festliga målgångar. Blodsmak i munnen, ibland. Framför allt önskar jag er alla hjärtligt välkomna till mina egna lopp. Motionsevent dit alla är och ska vara välkomna. Distanser och upplägg för alla. Och vet ni, jag tror bestämt min man blivit smittad…för annars startar man väl inte ett instagramkonto kallat Den ofrivillige löparen och vårdar det lika ömt som sin löpande familj.
Välkomna till Skärblackaloppet 10 september
Det vore jätteroligt om ni vill följa med mig och springa i Marrakech januari 2026
Tagga redan nu för 12:e upplagan av Häv & Gräv VikboVändan 8 augusti 2026
