6h söder om Vikingstad – Östgötaäventyr #14

Igår när jag skulle täcka ytterligare en outforskad del av Östergötland använde jag mig lite av AI. Min enda plan var att springa till och genom Sjögestad, Gammalkil och Nykil. Små orter där jag inte varit tidigare. Jag tog tåget till Vikingstad från Norrköping och hade efter avstigning sex timmar på mig att genomföra detta uppdrag.

Jag frågade således ChatGPT vad det fanns för guldkorn och ställen jag borde besöka på min färd. Lite smått och gott dök upp, särskilt gällande kyrkorna, vilka generellt är perfekta att navigera sig efter och ha som mål på liknande utflykter. ChatGPT frågade till och med om jag ville ha en liten stiliserad karta som hjälp. Tackade ja fast insåg snabbt att den skulle hjälpa föga. Sjön på nedanstående bild existerar inte. Inte heller de två som står nämnda längst ned på kartan. Dess trovärdighet avskrevs snabbt.

Hade man velat göra detta äventyr till en större grej hade klassiska Sjögestad Motell kunnat bli en del av upplevelsen men då detta skulle förbli ett dagsäventyr checkade jag inte in. Efter en tur genom Vikingstad tätort med cool streetart vid skolan likt en mosaikvägg var det till Sjögestad kosan vändes. När jag närmade mig hade jag efter upprop på mitt TikTok-konto om vad jag borde se i omgivningen fått tips om just nämnda ställe.

Vilken idyll jag kom in i. Mysiga trädgårdar. Lugnt och fridfullt. Kyrkan mitt i. Utanför den träffade jag två tanter på promenad. Sociala medier i all ära, men att prata live med två tanter är svårslaget. De tipsade om Lunnevad. Perfekt, men först kyrkan. En trädgårdsmästare öppnade åt mig och ensam fick jag kliva in en stund.

En dryg kilometer utanför samhället låg Lunnevads Folkhögskola inbäddat i grönska. Som en liten värld skild från resten. Skolbyggnader där konst och musik lärs ut. Gamla hus från förr, till och med ett ditflyttat eget litet friluftsmuseum. Jag intog lite matsäck på en kvarnsten och gluttade in lite i fönstren.

Tanterna hade tipsat om en tipspromenad möjlig att gå när som helst. Trodde jag hade gått bet på den när jag tog mig skogsvägen vidare för att inte behöva springa samma väg tillbaka. Plötsligt såg jag ett vindskydd och i det fanns all utrustning som behövdes för att, så som jag gjorde, springa en tipspromenad. Pennor, papper, klubbor till barnen och förberedd utslagsfråga. Swishade 25 kr och drog ett varv på det vackert kuperade spåret. Nu väntar jag på resultatet och den eventuella vinsten från IK Sjögestad.

När jag vill ha en genväg genom skogen tar jag hjälp av appen Topo GPS vilket är ett generellt tips för att hitta nya och roligare vägar att springa. Ibland blir det snårigt, men med GPS hittar man alltid fast mark under fötterna igen.

Fast mark hittade jag lagom vid en biodling. Men säsongen gjorde att det kändes säkert att stanna till en sund. Inget surrande hördes. Bara ett stycke bort, när jag ute på liten asfaltsväg igen kom till Löten blev det jackpot. Där låg Lyckebo Hallongård som bara för några dagar sedan hade säsongskompletterat med pumpor för grab and go. I ladan fanns alla storlekar och dessutom en hörna inredd med leksaksmöss i en gullig pumpastad. Springa med pumpor är såklart inte att rekommendera. Men om jag åt upp mitt äpple, skulle inte en mellanstor ändå få plats i ryggsäcken. Det fick den. Swish 25 kr, så var jag ute på vägen med riktning Gammalkil. (Här tangeras äventyret av Östgötaäventyr #6 där jag bland annat besöker Löts gårdsmejeri).

I Gammalkil hittade jag ett mystiskt hus. Kanske inte mystiskt för den invigde, men trätornet uppe på det vitkalkade huset gjorde mig nyfiken. Jag strök omkring i trädgården och tittade in genom fönstren tills en granne kom ut och undrade vad jag letade efter. Inget särskilt såklart, mer än dess historia, vilken visade sig vara en gammal brandstation. Tornet, det användes för att torka slangar. Anordningarna slängda bakom var en gammal amatörradioutrustning.

Nu lite nedförsbacke. Östgötaslätten är inte helt platt. Åtminstone inte här. Vid hembygdsgården hittade jag en liten paviljong. Vad kunde finnas bakom dörren på det lilla podiet. Kanske var det dörren till Narnia. Nej det ledde rakt ut på åkern. Något som lockade att komma tillbaka till Gammalkil var familjerallyt arrangerat av den lokala idrottsföreningen som precis hade gått av stapeln. Ta er vanliga bil ut på en runda av längden fem kilometer med några uppgifter att lösa längs vägen. Låter hur kul som helst.

Nu mot Nykil. Lite större. Lite mer utrustat. I form av en lanthandel tillika ombud för Systembolaget. Dessutom en foodtruck, dock endast två timmar i veckan på onsdagar. Men dessa orter lever och det gör mig så glad. En indikation på detta var även hålligånget på skolgårdarna. Den i Vikingstad med musik i högtalarna och här i Nykil allmänt glatt sorligt denna strålande höstdag.

Oj då. En timme till jag borde vara tillbaka i Vikingstad. 13 km att springa. Ingen plats på vägen för stopp. Men hinna hem i tid skulle jag med knapp marginal göra även med nästa. Så fick det bli. Satte på autopiloten i kroppen. Flowet. Pluggade i P4 Östergötland i öronen. Vad passade inte bättre för att dra fram längs dess fält och gårdar. Jag hann fram. Och på anslagstavlan utanför mataffären satt några alster av den konstnär jag blivit bekant med då jag på morgonen klev av tåget. Cirkeln sluten. En för mig ny och 36 kilometer lång del av Östergötland upptäckt. Check.