Från Bona till Sonstorp – Östgötaäventyr #16

Jag älskar utmaningar och i onsdags blev jag utmanad. Förra veckan ställde jag en fråga på Instagram: Var ska jag åka med Östgötatrafiken för att springa?

De som svarade förstod att jag gillar nya platser och gärna lite mindre utforskade eller välbesökta sådana. Jag gillar att lyfta det lilla och oväntade. För det finns alltid något att se. På alla platser. Hur anspråkslösa de först kan verka.

Jag gick särskilt i gång på ett svar. Bona Vägkors. Så fick det bli. Det lät spännande.

I appen såg jag att det först skulle bli med tåg från Norrköping till Motala, och där byte till buss 628 riktning Godegård. Jag plockade fram kartan. Vad kunde det finnas att se i omgivningarna. Hur skulle en runda kunna utformas. Men att åka hem med samma buss. Inte lika spännande. Skulle jag inte kunna springa till någon annan busslinje. Eller till en annan kommun. Såklart. Nu hade jag en plan tagit form. Jag skulle springa till Sonstorp utanför Finspång. Så fick det bli. 46 km, hanterbart för en ultralöpare som jag.

I onsdags var det dags. En strålande solig höstdag. Lycklig att ha prickat in denna fina inramning.

Så klev jag av vid Bona vägkors. En hållplats bland många. Nåbar med Östgötatrafiken. En lite mer avlägsen plats? Linjenätets mest avlägsna? Jag vet inte, men det Bona är känt för, den fd uppfostringsanstalten och sedermera mentalsjukhusets område och byggnader känns verkligen som en ödslig och hemlig plats. Jag strosade runt. Tittade in genom fönstren där jag fick känslan att människor som levt och verkat här plötsligt bara en dag gav sig av. Möbler, kläder, husgeråd – allt finns kvar.

Nog finns det mer att se i Bona. Bland annat en handelsträdgård. Men jag hade en tid att passa. En buss att passa så jag gav mig av vidare på min färd. By- och ortsnamn swishade förbi under min löpande färd. Många som likt de Geersfors minner om en svunnen brukstid.

Min paus blev strax efter halvvägs, i Tjällmo. Där var jag nyfiken på flera saker, däribland kyrkan. Ni vet att jag gillar kyrkor och här fanns det särskilt tre saker att kika lite extra på. Den har ett speciellt triumfkrucifix från 1300-talet vilket var väldigt magnifikt där hängandes i taket. Kalkmålningarna i denna kyrka med delar från medeltiden är imponerande i sig, men det som sticker ut är att här finns djävulen avbildad. Orgeln är också särskilt speciell.

En varm dag som denna blev det också perfekt med ett vätskestopp här. Stopp vid kyrkogårdar är ett av mina hack på långpass då man inte vill eller kan bära med sig all vätska som krävs.

Där tillverkades stora mängder spik, nubb, liar och hästskor av ämnesjärn från de lokala bruken. Spik- och järnhanteringen var så central att Tjällmo härads sigill pryds av en tång och en hammare.

Jag sprang vidare österut och strax efter Småängens camping gränsar Motala till Finspångs kommun. Eftersom det hade funnits så mycket spännande att se hittills under min dag fick jag se till att hålla uppe tempot för att hinna fram. Mitt nästa stopp blev därför inte förrän i Hällestad.

Jag fortsatte mot Sonstorp och hade inte tid att svänga in till Sörskatens gruvområde men om du gillar övergivna och lite mystiska miljöer ska du definitivt göra det. Ni förstår att det verkligen handlar om gruvdrift i denna del av Östergötland.

Så även i Sonstorp dit jag kom efter 46 kilometer och tio minuter innan bussen till Finspång skulle avgå. Där finns också gammal och sevärd gruvmiljö men några kilometer från huvudorten. Svårt att hinna inom den tidsrymden. Får bli en anledning att återvända hit. Då kan det även bli tillfälle att besöka minigolfbanan med café, vilket nu var stängt för säsongen.

Jag joggade längs bygatan. Busshållplatsen vid Missionskyrkan. Där hade larmet gått. Full action. Så mycket action det kan bli på en liten ort en onsdagseftermiddag. Men buss 414 åkte förbi. Rackarns. Jag stod vid fel hållplats. Denna hållplats var tydligen bara för skolbarn berättade den man som plockade upp mig då jag sen liftade i höjd med den rätta.

Jag hann med expressbuss 40 från Finspång och kom hem i tid till familjen. Kom hem fullmatad med härliga upplevelser och många kilometer i benen.

Det bästa av allt. Allt detta kan du nå med hjälp av Östgötatrafikens linjenät. Du behöver inte springa hela vägen mellan Bona och Tjällmo. Det finns hållplatser längs vägen. Jag hoppas att du också blir sugen på att planera din nästa utflykt, kort som lång, på detta sätt. Det finns så mycket att se i Östergötland!

Kolla in denna dags löparäventyr genom filmen på Instagram.Kolla in denna dags löparäventyr genom filmen på Instagram.

Resa 1 med Östgötatrafiken – Ändhållplats Slagget

Resa 2 med Östgötatrafiken – En badutflykt med östgötapendeln