Vila på annan ort

Jag har en spännande och skön tid framför mig. Den 25 januari springer jag ett maraton i Marrakech. Det är förresten en resa man gärna får hänga med på. Vore jätteroligt. Hör av er till mig för mer info. Det blir en skön tid fram till dess för jag ska inte träna några som helst intervaller eller annan fartträning överhuvudtaget. Ett litet experiment för att se hur snabbt kroppen vill springa efter det nere i Marocko. Jag ser fram emot alla mil i skönt distanstempo på fina ställen. Fram till lucia var jag som sagt ordinerad vila. Jag har tolkat det som aktiv vila. Senaste dagarna har den bedrivits på annan ort. Vilket i mitt liv inte tillhör ovanligheterna.

Helgen var helt träningsfri och spenderades först på ett tåg och sedan i Mora. Efter att ha klivit av tåget gick jag in till stan genom vasaloppsmålet. Det var tre månader sedan sist och nio månader kvar till nästa gång. I alla fall för oss hårdingar som springer sträckan. När man inte tränar i Mora kan man softa och kolla in fäbodar i skogen. Man måste ge detta ställe att det finns väldigt mycket fin skog. I helgen var det också i Mora det hände.  I lördags invigdes den nya tågstationen och i söndags var det skyltsöndag och vernissage på Kulturhuset. Många fina verk visades upp blandat med alster av lokala kommunalpolitiker. Tanter sålde hembakat tunnbröd och i biblioteket pysslade småbarn. Längs gågatan rörde sig fullt med folk och det var glöggförsäljning i oändlighet. På scenen var det modevisning av bland annat mysdressar och en skinnsömnadskurs marknadsfördes även intensivt. Höjdpunkten var de lokala lucia kandidaterna som skulle upp på scenen i skymningen. Ni hör att det var liv och rörelse bland eldkorgar och lottsäljande scouter.

I måndags blev det träning. Träning med en VM-medaljör. I hård konkurrens knep Jonas Buud ytterligare en silvermedalj på distansen 100 km i Doha förra veckan. Nu fick jag förmånen att träna med honom på hans hemmastigar. Medan våra klockor hittade satelliter ville en äldre herre iklädd vasaloppsmössa årgång 40-tal diskutera om det gick fortare utan eller med stavar uppför en viss backe. Han satt inne med facit visade det sig. Med stavar går det fortast. Sedan kunde vi ge oss av på rundan som kallas Mora långa och utgår från Östnors skidstadion. Det blev två timmar i skönt tempo för mig och ändå något snabbare än styrfart för Jonas. Tror jag.
I måndags blev det träning. Träning med en VM-medaljör. I hård konkurrens knep Jonas Buud ytterligare en silvermedalj på distansen 100 km i Doha förra veckan. Nu fick jag förmånen att träna med honom på hans hemmastigar. Medan våra klockor hittade satelliter ville en äldre herre iklädd vasaloppsmössa årgång 40-tal diskutera om det gick fortare utan eller med stavar uppför en viss backe. Han satt inne med facit visade det sig. Med stavar går det fortast. Sedan kunde vi ge oss av på rundan som kallas Mora långa och utgår från Östnors skidstadion. Det blev två timmar i skönt tempo för mig och ändå något snabbare än styrfart för Jonas. Tror jag.

 

Sedan gick färden vidare i mörkret på småvägar över gränsen till Oslo där målet var det idylliska Sörkedalen och ett par dagar hos Annas familj. Dagar som alltid är härligt avslappnade. Ryktena sa att det kanske fanns skidspår och entusiastisk snörade jag på mig pjäxor för att ge denna sport en chans. Tyvärr var detta endast ett rykte, och vi fick byta till löparskor istället.

I onsdags gav jag mig ut på en fantastisk runda. Med frukost i magen mötte jag i sakta tempo den uppstigande solen. På marken låg det första snötäcket och jag var helt själv ute i vykortslandskapet. Under långpromenaden i strålande sol senare under dagen gick en älg förbi några meter framför oss. Magiskt.
I onsdags gav jag mig ut på en fantastisk runda. Med frukost i magen mötte jag i sakta tempo den uppstigande solen. På marken låg det första snötäcket och jag var helt själv ute i vykortslandskapet. Under långpromenaden i strålande sol senare under dagen gick en älg förbi några meter framför oss. Magiskt.
Det är spännande tider nu. Igår var jag med i ett konstprojekt och idag blev jag medlem i Rotary. Innan lunch hade jag ett möte som befäste ett nytt samarbete och under lunchen fick jag input till ett nytt projekt. Just det, jag hann springa lite också. Livet är så himla kul.
Det är spännande tider nu. Igår var jag med i ett konstprojekt och idag blev jag medlem i Rotary. Innan lunch hade jag ett möte som befäste ett nytt samarbete och under lunchen fick jag input till ett nytt projekt. Just det, jag hann springa lite också. Livet är så himla kul.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *