Tankens kraft

Varför är det lättare att springa 12 km där varannan km ska vara långsam och varannan snabb än att ha sex tusingar på sitt träningsschema?

Varför är det svårare att motivera sig till att springa tio gånger fyrahundrameter på bana och fem kilometer i tröskelfart än att springa tio fyrahundringar och sedan direkt ställa sig på startlinjen till ett femkilometerslopp?

Varför är det svårare att gå ut genom dörren för att springa 30 km och sedan komma hem igen än att springa 30 km till ett födelsedagskalas?

Enkelt. Det som låter lättare och roligare blir roligare och i det sista exemplet får man tårta. Formulera och lägg upp dina träningspass så att du lurar hjärnan lite.

Tycker du att det är lättare att mäta upp en sträcka på 500 meter och springa den x antal gånger än att springa 2 minuter snabbt x antal gånger. Gör det.

Tycker du att det är lättare att springa ett långpass på två timmar istället för en bestämd sträcka. Gör det.

Men att 10000 meter på bana är 25 varv är svårt att komma ifrån. Det är många varv. Punkt. Problemet är att man ska springa fort också. Man får tänka kilometrar istället. Fast det är ändå ett par kilometer. I denna situation kan man istället tänka att det är platt. Det finns inga backar på en löparbana. Om man inte är i Etiopien eller Kenya och någon har råkat lägga en jordhög på bana 1 och 2. Bortsett från den risken är det bra förhållanden. Om det inte blåser. Är det motvind på ena sidan är det medvind på den andra. Dock är det svårt att kompensera upp en motvind. Men vi utgår från att det är vindstilla. Då kan det i och för sig vara varmt. Det finns inga träd som ger skugga på en löparbana. Fast nu tänker vi att det är höst och kväll. I september. Kan dock vara en väldigt varm september. Det var det i onsdags. Men om man kommer i rätt heat kan det ändå hjälpa. Jag kom i fel heat.

I onsdags avgjordes DM 10000 meter på Campusarenan i Linköping.  Det hade varit en stekande het dag. Ovanlig för denna årstid. Kom med tåget från Stockholm till Norrköping på morgonen. Sprang med löparryggsäck till flygplatsen på ett möte. Möte i flygledartornet. Coolt. Om framtida löparäventyr. Liftade med flygbolagsmannen till Linköping. Han skulle ändå vidare mot Göteborg. Låg i gräset utanför universitetet. Hade ett skypemöte med en tjej i Göteborg. Svarade på mail. Drack kaffe och gick på toaletten i Campushallen. Att veta att man ska springa 10000 meter kan kännas lite motigt när man vaknar. Men det gjorde inte det i onsdags. Jag var rätt säker på att jag skulle persa. Jag är i fin form.  Jag skulle dock inte persa så mycket. För det är dumt. Då är det svårare att persa nästa gång. Sex sekunder skulle bli lagom. Springa på 38:30 var planen. Gick till arenan och träffade klubbkompisarna och andra löpare. Värmde upp. Det var ett par turer kring vilken startgrupp jag skulle vara med i, och av olika skäl blev det den första. Var redan uppvärmd och hade ätit min energibar när det visade sig att Elmina hade åkt fel och skulle starta i heatet efter. Jag körde ändå. Jag var ju beredd.

Hej då 38 minuter. Dela upp loppet i bråkdelar, oavsett om det handlar om 10 eller 100 km. En tiondel blir snabbt en femtedel och när man kommer förbi hälften är det hemväg. Foto: Elmina Saksi
Hej då 38 minuter. Dela upp loppet i bråkdelar, oavsett om det handlar om 10 eller 100 km. En tiondel blir snabbt en femtedel och när man kommer förbi hälften är det hemväg. Foto: Elmina Saksi

Första varven kändes bra. Gick egentligen lite för snabbt och jag låg bakom en klunga som sannolikt skulle köra på 38 min. En släppte och jag fick springa om. Kändes mentalt bra. Men att hålla klungan var inte lätt så jag blev själv efter två kilometer. Så fortsatte loppet och hastigheten sjönk lite. Det är då det behövs oceaner av mental kraft för att övertyga sig själv om att det är dagen du slår pers. Tyvärr fanns de inte, men jag sprang på och för att göra en historia av 25 långa varv kort så lyckades jag öka de två sista varven och sprang i mål på 39:07.

Jag var inte särskilt ledsen för det. Är ju inte säkert att jag skulle ha sprungit fortare om jag hade startat i heatet efter. Nog hade det varit svalare och kanske hade springsällskap snabbat på mig några sekunder. Men whatever. Tiden skulle ändå inte ha gått till världshistorien. Jag hade fått bästa träningspasset och ett kvitto på att jag numera inte är en 40-löpare utan en 39-löpare och om mönstret stämmer, att man ökar åldern med ett år i taget och sänker miltiden med en minut om året fixar jag 38 nästa år. Så måste det ju vara.

Dessutom hade jag visst glömt att jag sprang ett dygn på en 546 meter lång varvbana i Oslo för några år sedan och 444 varv uppe på ett vattentorn i Örebro nu senast i april. Och just det, 50 varv på en 2 kilometer lång bana under SM i Norrköping senast i juli. Då är ju 25 varv ingenting. Det ska jag tänka på nästa gång och då kommer ett 10000 meter långt lopp på bana kännas mentalt superlätt. Allt är relativt och hur man tänker spelar stor roll.

Tävling är bästa träningen och på köpet fick jag två DM-silver i solnedgången. Foto: Elmina Saksi
Tävling är bästa träningen och på köpet fick jag två DM-silver i solnedgången. Foto: Elmina Saksi

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *