Sträckning i baksida lår och ett eget ISBN-nummer

Orka! Ja faktum är att jag gör det. Jag orkar en himla massa grejer. Kanske mer än de flesta. Att jag orkar så himla mycket saker gör att jag får energi till mina många och långa träningspass. För att få ihop allt detta i mitt liv har jag hittat ett koncept som fungerar. Som fungerar för mig. Sådana koncept är individuella och förhoppningsvis kan min bok Orka! Träning och äventyr i vardagen bli en hjälp på vägen.

Min bok. Jag har skrivit en bok. Jag gillar att säga det högt. Men jag har inte riktigt tagit mig tid för reflektion. Det har snurrat fort de senaste dagarna för att hinna med allt. Bära kartonger. Köpa inslagspapper. Pennor. Tejp. Bokbeställningar. Intervjuer. Signeringar. Hålla ordning på inbetalningar. Skicka böcker. Lämna böcker. Svara på mail. Uppdatera i sociala medier. Planera releasepartyt. Hålla releaseparty. Träna.

Det sista har gått väldigt bra de senaste veckorna. Jag är stark och i bra form. Har dessutom börjat med yoga. Det verkar dock livsfarligt. I alla fall om man gör det strax innan intervallträningen på bana. I tisdags sträckte jag mig i baksida lår på träningen. Klok flicka som jag blivit på senaste tiden klev jag av direkt. Läs nästan exakt direkt. Men jag klev av och fick skjuts hem. Det har känts i baksidan senaste veckan och jag har hoppat över några pass. Så lämpligt den kom ändå den där sträckningen. Jag har ju ändå inte riktigt haft tid att träna. Men i lördags sprang vi 10 km på Mantorp. Det gick väldigt fort de första tre kilometrarna, sedan tyckte baksidan att det räckte. Men jag var pigg i kroppen och ser det ändå som en fin formcheck inför Berlin och halvmaran i början av april.

Tillbaka till boken. Jag gillar att skriva och tanken på en bok och början till ett manus har funnits några år och har jag bestämt mig för en sak ser jag till att den blir genomförd. I höstas hade jag planerat att åka till Grekland i december och januari för att få det gjort. Kalendern var sträckad. Jag hade kollat upp boende på en genuin plats och var i princip på väg. Tur då att man omger sig med kloka människor. En av dessa påpekade att det kanske inte var så smart att sätta sig på en avlägsen ö i två månader och skriva en bok som jag inte visste om någon ville läsa. Samtidigt som mitt företag behövde mig på hemmaplan just då. Så jag blev hemma. Började med nya projekt. Men manuset fanns kvar på datorn.

I oktober gick jag som så många andra kvällar och luncher på en nätverksträff. Där träffade jag Helene Engström på Eget förlag. En bokförläggare och trevlig tjej. Intressant. Vi bokade in en fika och Helene tyckte jag skulle skriva min bok. Men på ett helt annat tema än mitt manus. Jag satte igång direkt. Men på vägen hade det dykt upp många nya saker i kalendern. Fast skriva kan man göra på flyget till Kina och skicka ett manus fram och tillbaka mellan varandra kunde jag göra när jag var i Kenya och Rwanda över jul och nyår. I början på februari var allt klart. Det sista ordet var skrivet. Allt satt på rätt plats. Korrekturen var klar. Några fina referat som hjälp på vägen. Fram och baksida var utformad. Iväg på tryck.

Förra veckan stod en pall utanför min port. En pall med 3000 böcker. Mina böcker. Beställningslistan hade redan börjat fyllas på. Jag skred till verket direkt. Mitt kök blev till en liten paketinslagningsverkstad där det produceras små rosa paket med signerade böcker i. De har redan skickats runt om i Sverige, till Florida, till Slovenien och snart till Moskva. Samtidigt planerades releasepartyt. Jag har alltid velat gå på releaseparty av en bok. Det första blev mitt eget. Det gick av stapeln igår på Broadway Konditori. Jag hade inte ens bläddrat igenom hela boken och plötsligt omslöt jag mig av människor som ville fira mig och min bok. Det var nog först då som det blev verkligt. Jag har skrivit en bok. Jag har ett eget ISBN-nummer. Men jag är inte författare, för att kunna titulera sig detta krävs två verk. Men det andra manuset finns kvar. Det vore coolt att få kalla sig författare. Tack alla ni som firade med mig igår. Tack för alla fina ord, blommor och presenter. Tack alla ni som har läst min bok. Tack alla ni som beställt min bok och kommer läsa den. Tack för att ni vill låta er inspireras av mig. Det är ni som motiverar mig till att träna, skriva och fortsätta utforska världen på mitt sätt. Tack.

Mitt ISBN-nummer:

9 – år drygt sedan jag började springa.
7 – km långt är Finspångs stadslopp. Första gången i år för loppet som är den 18 maj.
8 – veckor ungefär håller ett par löparskor för mig.
9 – mil är det mellan Mjölby och Tranås och man springer via Vadstena och sover över i Trehörna.
1 – gång har jag fullföljt ett 24-timmarslopp. Jag hann 21,4 mil.
8 – km i 4:30-tempo inne i ett långpass är bra träning inför Comrades.
6 – stycken tusenmetersintervaller i tröskelfart gillar jag att springa.
9 – km är Fiskebyrundan som jag ofta springer innan frukost.
5 – km kan man springa i Atea Norrköpings stadslopp den 20 augusti. Eller vara flaggvakt.
1 – km till orkar man alltid hur trött man än är.
1 – mil kan man också springa i Atea Norrköpings Stadslopp. Och så kan man vara flaggvakt.
8 – km ungefär är ett varv på ultrabanan ute på Djurgården.
4 – år sedan jag sprang mitt första ultralopp. 100 km SM i Adak och vann guld.