Senaste helgernas ultrafusk

Förra fredagen pågick det aktivitet i Växjö. Men jag hann inte dit efter min föreläsning. Det fick bli middag på en liten hemtrevlig brasiliansk restaurang på Kungsholmen istället. Plus ett besök på den hippa inrättningen Lådan på Luntmakargatan. Sen var det dags att gå hem. Tidigt. För jag skulle ansluta mig till skaran av ultralöpare. Klockan ringde strax efter fem. Dags för KUL-helg.

Förra helgen var det KUL-helg i Växjö. Läger arrangerat av kommitteen för ultradistans. Men när det började på fredagen var jag inte på plats. Vid tio på lördagen kom mitt tåg till stationen. Det som var extra kul är att jag aldrig tidigare hade varit i Växjö. Ytterligare en anledning till att åka dit. Jag gillar nya ställen. Särskilt att få springa på nya ställen. Blev hämtad och skjutsad till Bergkvara. Hoppade ur, redan löparklädd, och vips var jag en i gänget. Här har ni blogginläggets första fusk. Skarva ultrapasset och dyka upp i bil. Missa de första två timmarna. Detta skulle ju inte bli någon ultra. Men jag blandade mig med gruppen. De kanske raskt skulle glömma min fadäs. Ingen verkade arg. Puh. Dessutom hade jag hamnat mitt i den första fikapausen. Så lämpligt. Kaffe, frukt, godis och bullar. Vi ultralöpare är bra på energipåfyllning. En till grupp anslöt sig. Sammanlagt femtio pers. En del sprang på stig, somliga på väg, men alla vägar leder till fikat. Passade på att ta en sväng ned till slottet Bergkvara. Det slott som numera är en ruin men då det uppfördes 1470 av släkten Trolle var ett av nordens största stenhus.

Började kuta iväg med detta gäng. En av väggrupperna. Under helgen hakade jag på i flera olika konstellationer och fick springa med många trevliga långlöpare.

Många kände jag sedan tidigare. Andra inte. Men man har lång tid att lära känna nya i dessa sammanhang. För vad gör man under några timmars löpning. Jo man pratar om allt mellan himmel och jord. Det var så praktiskt att vi hade fått en fil med kartan som man kunde lägga in i klockan. Jag hade inte gjort det. Har aldrig testat hur det går till. Men de andra visade vägen. Ibland blev det fel, men vad gör det. Någon kilometer extra tog vi tacksamt emot. Nästa fikastopp var vid ett Teleborgs slott. Det var en morgongåva från Gustav Fredrik Bonde af Björnö till Anna Koskull och stod klart år 1900 inspirerat av Rhendalens riddarborgar. Där hade också programserien Stjärnorna på slottet spelats in. Peter Jöback hade sovit där. En av killarna på lägret hade sovit i det rummet efteråt. I Peter Jöbacks säng. Bara en sådan sak. Godiset var hårt. Det var kallt ute. Men bara 14 km kvar. Så iväg. Fina omgivningar. Skog. Små sjöar. Lite stad. Sen framme vid vandrarhemmet Evedals brunn vid Helgasjön, där Evedal enligt hemsidan är känt som Växjös riviera. Där samlades man redan för 150 år sedan för att som det kallades, dricka brunn. I början av 1900-talet kostade det 3 kr per dygn att bo här och då ingick det tre måltider, städning på rummet samt att man fick ta med vatten in på rummet. Det fick man själv bära in. I en hink.

Fika vid ett slott. Det är så vi har det när vi är på ultraläger. Och ska det vara ultra så ska det. Det innebar att vissa sprang några varv runt huset för att få ihop något mer än 42,2 km.

Numera fanns det handfat på rummet och dusch i korridoren och så fick vi lunchbuffé. En sådan kan göra en lycklig trots att det inte blev någon ultra för mig idag. Men väl 27 km trots att jag fuskade. Så skönt att sedan ha tid för chill. Dricka kaffe länge. I värmen. En stund i sängen. Överslaf. Läsa bok. I nederslafen låg Katrin läsandes Mina drömmars stad. Då blir man avis. De böckerna vill man inte ha lästa. Man vill ha kvar denna bokskatt. Sen var det min tur. Att få hålla föreläsning. Om det som jag älskar. Passionen till löpning. Det man får uppleva. Det man lär sig längs vägen. Äventyren. Hemma och ute i världen. De mentala strategierna. Alla fantastiska upplevelser. I rummet fanns det oerhört mycket mer kunskap än den jag besitter. Alla som springer ultra är tuffingar och vi delar med oss till varandra för att bli ännu bättre. För att orka mer. Det är därför det är så bra med dessa KUL-helger. Att alla kan vara med. De med lång erfarenhet och de som vill få en inblick i vår förtrollade värld. Sedan blev det mat igen. Dessutom med en redig rabarberpaj till efterrätt. Berg av rabarberpaj. Tack och god natt. För mig. Vissa satt kvar och pratade över några öl. Andra anslöt sig till min och de andra sovandes skara.

Yeah. Iväg igen.
Tillsammans längs sjön innan vi kom till ett vägval som bokstavligen handlade om just detta. Välja både riktning och typ av underlag.

Men det skulle visa sig bli snålt asfalterat på den rundan jag valde. Till och med lite obanat. Men det spelade mindre roll. Vi sprang och pratade, fick fika och kom tillbaka efter nästan tre timmar där vi i slutet såg vårt vandrarhem på andra sidan sjön. Blåsigt och grått när vi gav oss iväg, soligt på rundan, och grått när vi kom tillbaka. Perfekt uppstyrt av vädret. Skönt att gosa in sig vid ännu en lunchbuffé, och sedan det trista avskedet. Men i detta gäng ses man snart igen. Det är många lopp som ska springas den närmsta tiden. NUTS. Tjörnarparn. Hammarby alpin marathon. PRT. Blåfrusen. Nej man hänger knappt med i förkortningarna. Inte ens jag har koll på alla lopp.

Veckan efter, i lördags, var jag på väg till ett av dessa – NUTS. November Ultra Trail Södertörn. Ett lopp med himla bra upplägg. Man tar pendeln från Stockholms central dit man ska starta och sedan springer man Sörmlandsleden till Nynäshamn. Och starta, det kan man göra på flera av stationerna. Så praktiskt.

När jag tog pendeln mot Nynäshamn hade många redan påbörjat sina 55 km vid 07:00 i Rudan. Precis, ni förstår, här kommer det andra fusket i denna ultraberättelse. Passerade Tungelsta. 41 km to go. I Hemfosa klev jag av. 29 km kvar till Nynäshamn. Checkade in på denna sprintdistans och hann kolla in Hemfosa lite innan starten vid 11:00. Förundrades över att man på detta smidiga sätt är ute på landet men ändå har så nära till Stockholm city. För Hemfosa är lantligt. Något annat kan man inte säga. Läser man på Wikipedia få man veta att det består av 100 invånare och att fosa betyder sankmark. Där finns även 60 st så kallade Hulthstugor. Små prisvärda fritidshus likt byggsatser på egen tomt vars idé kläcktes av borgarrådet Mats Hulth i början på 1980-talet.

Där befinner vi oss alltså just nu i denna historia, och denna lördag skulle jag springa 4 timmar. Men hur jag än vänder, vrider på och tar mig an 29 km trail trodde jag inte att det skulle ta just fyra timmar så en runda i området passade perfekt. Inte bara som sightseeing utan också för att hålla värmen. Det hade nämligen snöat under natten och var två minusgrader. Som bäddat för gnistrande fin vinterlöpning. Vilket det verkligen blev. Av rang.

Mot Nynäshamn och en fin dag i skogen. Häng på. Man ser ju tydligt att vi två i Salming Elements på fötterna är sugnast på att ge sig av.

Att springa ett lopp likt detta är väldigt socialt. Vissa sprang redan från början i par. Andra hittade nya vänner. Jag rörde mig i deltagarfältet beroende på underlaget. Träffade folk som kom ifatt mig bakifrån när det var teknisk trail. Sprang om och kom ikapp andra när det var väg. Nu var det inte särskilt mycket väg utan detta är ett terränglopp på riktigt. För en som inte är van känns det i musklerna. Trots mitt låga tempo blir man tröttare än normalt av att lyfta på fötterna över stock och sten.

Välkommen till trollskogen. Följ de orangea prickarna. Annars blir du kvar här inne.

Vid Segersäng, vars bebyggelse klassades som obetydlig fram till 2000-talet trots att Nynäsbanan gått här sedan 1901, och med 22 km kvar passerade några riktigt spänstiga tjejer. De hade nyss startat och rasade fram på stigarna. Oerhört imponerande. Jag själv stannade och fotade en fin sjö och åt saffransbullar på fikastationen. Träffade folk från förra helgens läger. Träffade folk som sprang från fyr till fyr på Öland under Lighthouse förra sommaren. Härliga återseenden som ger energi. Vid Ösmo, som finns omskrivet i ett medeltida dokument redan 1281 dock med stavningen Øzmo, och med 12 km till Nynäshamn anslöt sig ytterligare ett gäng. Nu var alla ute på banan fast vissa sannolikt redan i mål.

Att starta sju på morgonen i mörkret med en temperatur under nollan, det tar på krafterna. Hejade på de jag passerade. Jag hade ju fuskat. De krigade på. Snart i mål. Ensiffriga kilometrar kvar. Fin skog. Det fanns kladdkaka på sista energistationen. Många tog god tid på sig där. Ny energi kan komma både från bullar, godis och att man får ett peppande ord. Och det var verkligen magiskt i skogen denna dag. Sol. Snökristaller. Winterwonderland. Kylan gjorde sig påmind när skosnöret gick upp. Det är svårt att knyta skorna med kalla fingrar.

När man såg den röda portalen var det ändå inte riktigt slut. Funktionärerna i sina orangea mössor gav dock energi när de hejade iväg oss på slingan upp i skogen där den sista biten gick brutalt uppför och sedan nedför rakt in i mål. Där fick man ett personligt mottagande och bananer. Säkert fanns det även fika, men jag joggade vidare in mot Nynäshamn för att hinna med tåget tillbaka till Stockholm. Sprang på cykelvägen. Nummerlappen kvar på bröstet. Folk trodde jag var vilse och sa att målet låg åt andra hållet. När den kom hade jag sprungit exakt fyra timmar. Perfekt. Anslöt mig till ett gäng som hade sprungit 55 km. De var nyduschade och hade en påse med öl. Det var de värda och vi delade fina minnen från dagen. För mig kom kylan sakta krypande. Svett kyler. Med besked. Den varma duschen har sällan varit så skön. Och maten. Boken i soffan. Mys.

Hade varit iväg 6 timmar och 25 minuter. Detta hade resulterat i fyra timmar effektiv löptid, helt enligt plan. Dock ingen ultradistans. fast vad gör det. Jag hade varit med i ett lopp. Träffat löparvänner. Insett hur enkelt man kommer ut i skogen på oändliga stigar väldigt nära stan. Detta kan man uppleva alla dagar på året. Men jag rekommenderar att anmäla er till NUTS nästa år för då är det även fika längs vägen. Och om jag ramlade, jag som sällan springer långt i skogen. Svar ja. Två gånger. En gång i skogen där stigen var platt och en gång i rulltrappan på centralstationen.

Som jag skrivit tidigare i detta inlägg och återigen vill poängtera. Inom ultra kan alla vara med. Snabba. Långsamma. Unga. Gamla. Erfarna. Nybörjare. Bästa sättet att utforska denna värld är att åka på KUL-helg och att springa lopp såsom NUTS där alla kan vara med. Men vad ska det bli av mig? Två helger av ultrafusk. Bättring Frida.

Titta in på Ultradistans hemsida för att se vad som händer framöver (här kommer även info om nästa KUL-helg): www.ultradistans.se eller på instagram @ultradistans.se

NUTS – November Ultra Trail Södertörn, som arrangeras av Nynäshamn Långdistansklubb: https://nldk.se/tavlingar/november-ultra-trail-sodertorn/

Och mina vänner – även mitt och Elminas lopp är ett ultralopp – www.vikbovandan.se – och nästa år kör vi den 10 augusti. Då får du ihop närmare 45 härliga kilometrar mellan matproducerande gårdar på Vikbolandet utanför Norrköping. Det bästa av allt – du får stanna och smaka på godsakerna. Dessutom ger vi dig 50 kr rabatt på anmälningsavgiften fram till den 31 dec genom att använda koden ”femtio” vid anmälan via vår hemsida. Såklart finns vi även på facebook och instagram @vikbovandan

Vill man dessutom haka på och springa utomlands i vår med Löparäventyret så är man supervälkommen att haka till Berlin i april och Liechtenstein i juni: www.loparaventyret.se/resor

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *