#rehabäventyret – Fjärde vinsten inkasseras i Georgien

En av mina mest minnesvärda resor gjorde jag 2015. I januari. Då backpackade jag i Georgien och Armenien under tio dagar. Så många minnen. Det ena än mer galet än det andra. Så många historier. Därför var jag glad att återigen vara tillbaka i samma del av det forna sovjet. Denna gång tillsammans med min kära syster. Att få åka hit är en vinst. Den fjärde i ordningen. Wings for Life. Loppet för de som inte kan springa på grund av ryggmärgsskador. Sverige. Chile. Mexiko. Taiwan. Och nu Georgien. Äventyret kunde börja. En femte vinst ser jag som en bonus. Denna världsomspännande löparturné har redan gett mig så mycket och jag är oerhört glad över att få vara med om ytterligare ett löparäventyr i denna karusell sponsrad av Redbull.

Tåg till Arlanda i onsdags. Bästa sättet att ta sig dit. Mellanlandning i Riga och halv fyra landade vi sedan i Tbiliisi. Att sova på sista flighten hade känts viktigt. Så viktigt att jag hade ätit en allergitablett trots att jag absolut inte är allergisk mot någonting. Om det gjorde skillnad vet jag inte men sov lite det gjorde jag. In i en taxi med en chaufför som inte var lika trött som oss. Tvärtom. Han var väldigt pigg på att guida oss genom de senaste årtiondenas politik i landet innehållande en rad mer eller mindre galna presidenter vilka han jämförde med sin idol Angela Merkel. Sedan god natt ett par timmar till.

Torsdag och en dag i Tbilisi. När vi åkte till centrum kände jag igen allt. Har varit i så många städer, så svårt att hålla isär dem, men nu kom allt tillbaka. De turkiska badens runda tak. Nötterna ingjutna i långa korvar av massa som liknar stearin. Gummorna som säljer dem och de runda mattorna av torkad frukt. Balkongerna och de trånga gränderna. Mother Georgia som blickar ut över stan. Upp till henne gick vi på en brant bakgata. Hon är enorm och blickar ut med sin yppiga byst, gravidmage och svärd över staden. Stort som i det forna sovjet. En staty som henne skulle aldrig byggas i vår världsdel.

Mother of Georgia och en svensk Frida.

Tog oss ned via de branta trapporna och satte oss på ett populärt café med fin utsikt. Säkert populärare på kvällen eftersom vi var de enda gästerna. Men gott kaffe. Sedan shopping. Att shoppa när man ska backpacka i tio dagar är en dålig ide. Dessutom extra problematiskt då jag var i sällskap med min modeguru och syster. Vi samlade raskt på oss påse efter påse utan att tänka på följderna. Shoppa kunde man även göra i de tunnlar som ledde oss till andra sidan av gatorna. Vapen av olika slag. Skor. Kitsch. Framförallt handgjorda skor. Satte oss på ett café och tog en paus. En kvinna i turkos dräkt och alldeles för mycket smink kom förbi och sålde rosor. Eller egentligen ville hon mest ta på oss. Inte bara på oss utan på alla gäster. Alla såg inte helt bekväma ut i situationen. Sista biten hem tog vi taxi. Återigen en oerhört offensiv chaufför. Men vi kunde vara lugna meddelade han medan vi höll oss fast i det man kunde hålla sig i. Hemma i vårt kvarter tog jag en promenad. Det är slitet. Gammalt möter nytt och jag gillar kontrasterna. Gillar också de små hålen i väggen där man kan köpa olika typer av piroger där disken är så låg att man måste huka sig ned för att handla.

Vi piffade till oss och letade på internet bland stadens restauranger. Vi ville ha lite fine dining. En fiskrestaurang som på bilderna såg ut att kräva smoking tyckte vi var lite overkill och lyssnade istället på tips vi fick från ett instagramkonto som såg att vi var på plats i staden. Toppen. Då borde inget kunna gå fel. Bokade bord, beställde taxi och gav oss iväg. Dock helt åt fel håll i förhållande till restaurangen där vi hade bokat bord. Men den vi kom till hette samma och vi fick ett bord i den upplysta lokalen. Mysbelysning. Nej inte direkt. Några locals med familjer samt ett gäng gubbar som varvade mat med sprit satt och åt. Lokalen såg genuin ut. Menyn också. Enbart på kyriliska. Men sådant är bara spännande. Vi beställde fisk. Då fick man helt enkelt en fisk på en tallrik. Sedan goda svampar. Sallad. Gott bröd. Kyckling med körsbärssås. Khachapuri som är degknyten med diverse fyllningar. Därtill rödvin. Vin är de bra på i Georgien. Några killar kom in med olika gitarrer och stämde upp i en sång som lät som något från Ronja Rövardotter. En oväntad och spännande genuin kväll helt enkelt. Långt bort från fine dining och långklänning.

Fredag morgon. Att låsa in våra pass och pengar i safetyboxen hade gått bra. Men det var svårare att få ut dem. Fick tillkalla hotellets security. Vi skulle vidare dit loppet skulle gå. Trodde orten hette Kakheti. Förstod inte varför de sa att vi skulle åka till Telavi. Försökte få dem att förstå att vi skulle till Kakheti och jag kan låta väldigt övertygande. Nästan så att personalen på hotellet också gick med på att Kakheti var en stad och inte en region. Men bara nästan. Planen var att ta en taxi till en station för att ta en buss. Men taxichauffören föreslog att han kunde köra oss hela den 15 mil långa resan. Det blev ett bra beslut och George som han hette blev en bra guide även om vi inte förstod så mycket av vad han sa. Men ambitionerna var fina och med lite teckenspråk kombinerat med ryska och fragment av engelska hade vi någon form av dialog. Vi stannade vid en borg som var byggd på 300-talet och enligt skylten inhyst både prinsar och prinsessor samt för ett antal boskapshjordar mitt i vägen.

På en höjd av 1600 möh fanns det ett hemsnickrat café. Dessutom utomjordingar i skogen runt omkring enligt en skylt vid vägen.

När vi närmade oss vår destination, Lopota Lake, i regionen Kakheti såg vi ett fält där de börjat bygga upp startområdet för söndagens tävling. Vi åkte vidare ett stycke, upp för ett krön, genom en vaktkontroll och kom fram till sjön. Wow. Det var bättre än vi hade väntat oss. En resort med allt man kunde önska sig. Flera pooler, en liten sjö, restauranger, aktiviteter och fina lägenheter. Dessutom helpension. Vi kastade av oss kläderna och lade oss i bikini vid poolen. Efter några timmar och knallröda magar checkade vi in i vårt stora rum, knöt på oss löparskorna och sprang ut på en runda.

Sjön är inte stor men lämpade sig fint att springa runt. I omgivningarna finns absolut ingenting förutom skog. En skyddad värld där man verkligen kan chilla. And so we did and are doing. Vi hann inte ta många löparsteg innan en fotograf frågade om han fick ta bilder som teasers till deras hemsida. Vet inte hur hans blev men vi delade med oss av våra. Skulle även gärna ha delat med mig av doften från rundan till er. Syrener i all oändlighet. Underbart.

När vi kom tillbaka till rummet ringde telefonen. Receptionisten lät meddela att vi var välkomna till slottet på kvällen för att bli bjudna på lokalt vin. Från de vinrankor som växer precis utanför vårt fönster. Klädde upp oss lite extra fint och gick till det nybyggda slottet de kallar chateau som ligger 200 meter från där vi bor. Fick ett glas vin och tittade runt tillsammans med en trevlig servitör som berättade lite om anläggningen. Från terrassen gick vi nedåt för att komma ut igen men hade visst gått en extra trappa ned som gjorde att vi hamnade mitt i en vinguidning i källaren ihop med några ryssar. Detta var inte konstigt alls, för det är vi och ryssar som bor på denna resort. I ett rum trampade man till och med vin med fötterna som på medeltiden. Kom lagom upp till terrassen för att få smaka den andra sortens vin och placerade oss i soffan med ett fat snittar. Konstaterade att vi definitivt gillar detta ställe. På vägen till puben tittade vi in i en lokal där det var hålligång. Visade sig att det var firmafest för Oriflame och vi fick gärna komma in och vara med. Fast kändes inte helt bekvämt eftersom alla satt till bords på en stor middag. Gick till puben. Där var det vi och några ryska ungdomar. En sjöng väldigt bra och stämningen blev hög trots att det förutom vi bara var en barnfamilj med en schäferhund som drack te i lokalen. Frågade om hon kunde sjunga Believe med Dima Bilan. Den enda ryska låt vi kunde. Ni vet den som vann Eurovisionsschlagerfestivalen 2008. Det gjorde hon gärna och med besked. Avslutade kvällen med att dela på en vattenpipa nere vid sjön. Njöt av den sköna kvällen och stämningen. Hade haft en fin dag och inte kunde väl det regn som var i prognosen väntas dra in under denna stjärnklara natt.

Lördag. Jo det kunde regna. Med besked. Himlen hade öppnat sig. Tränade lite styrka i rummet innan frukosten och begav oss sedan till stallet. Vi hade bokat ridning. Nej vi kan inte rida. Men det behövde vi ju inte berätta om de inte frågade. Vi kom dit i regnjacka, hotpants och ballerinaskor. Fanns säkert kläder att låna tänkte vi. Killen i stallet såg lite chockad ut. Sa ingenting. På något språk. Om det berodde på regnet eller vår oprofessionella uppsyn är oklart. Men vi fick inte rida. Kröp istället in under täcket med våra datorer och en bok. Det fick helt enkelt se till att sluta regna under dagen. Om det blir ridning under eftermiddagen få vi se. Imorgon är det raceingday. Keep you posted.

Visst vill ni också följa med mig på äventyr i det forna Sovjet? Missa inte resan till Moskva 20–23 september! Några platser kvar och bokning innan 31 maj: www.loparaventyret.se/resor

Kanske vill ni även resa om den omtalade resan 2015 i dessa trakter?
Kolla in här:
http://www.loparaventyret.se/det-forna-sovjet-arets-forsta-loparaventyr/

http://www.loparaventyret.se/julen-forfoljer-mig-det-forna-sovjet/

http://www.loparaventyret.se/stalin-ar-borta-och-vodkan-forfoljer-mig-det-forna-sovjet/

http://www.loparaventyret.se/en-rosa-fargklick-det-forna-sovjet/

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *