feb
Så landade resten av gänget i Marrakech precis innan den varma eftermiddagssolen gick ned över den rosa staden. Även de var förvirrade. Vad var egentligen klockan. Flygets app visade en sak. Biljetten en annan. Lördag kväll och den stundande dagen var racingday. Stämde den nya starttiden. Våra löparklockor hade spelet. Hoppade en timme fram och tillbaka i tid och otid. Men med flyget landade även en deltagare med förklaringen. Marocko har gått in i en ny tidszon likt sin forna kolonisatör Frankrike. Det förklarar varför det är mörkare på morgonen och ljusare på kvällen. Bekräftar även att Norwegians och Garmins system behöver uppdateras.
Söndag. Nåväl. Vi kom upp i tid till loppet. Det är härligt att bo på ett löparhotell. Folk springer kors och tvärs lite sådär tävlingsnervösa. Jag hade bara att ta på mig nummerlapp och knyta skorna. Var lite mer meck för killen som skulle springa iklädd ett eiffeltorn. Halvmaran som ett fyra meter högt skalenligt torn. Jag skulle springa maran. Först var planen pers. Skönt då att några dagarna innan få instruktionen 3 timmar. Härligt när maran på tre timmar kan kännas som en befrielse. Jag känner till banan. Den är ganska snabb men allt smyguppför gör att man ändå inte riktigt får till det. Denna dag var det dimma. Så mycket att det var lite blött och halt på marken första timmarna. Efter en timme kom jag om en tjej som hade en pacer som bokstavligen puttade henne i ryggen banan fram. Men jag sprang om för egen maskin. Faktum är att det kändes riktigt bra. Halvmaran någonstans mellan 1:27 och 1:28. Skönt att veta att jag skulle fixa det även om det blev tyngre. Hade bara några egna gels med mig men det blir inte tillräckligt när det bara finns vatten, oskalade mandariner och dadlar med kärnor i längs banan. Skulle velat haft lite sportdryck. Bara gilla läget. Nedför efter 25 km, men sedan, sista 7 km smyguppför. Ja det blev tyngre men när det var 10 km visste jag att jag skulle komma in enligt plan om jag inte hade någon kilometer över 4:30. Det gick. Nästan. 03:00:19. Toppen. Och även Eiffeltornet tog sig i mål. Besviken att det inte blev sub 3. Nej varför det. Kanske jag hade varit om jag aldrig hade varit under 3h. Nu tyckte jag att planen prickades in ganska bra. Härlig formcheck. Mindre kul en kort stund när resultatlistan visade att jag hade sprungit halvmaran på 2:31. Men efter att ha gått till målgång och ordnat upp det hela var allt i sin ordning igen. Åsa i gruppen var även registrerad som en marockansk man. Smådetaljer. Lite poolhäng, mat, musikquiz och skratt med gänget så var dagen komplett.
Roligaste idag: När en kvinna i abaja och hijab, läs täckt klädd, hade fastnat i en taggbuske bredvid starten och några löpare hade sjå med att få loss henne.
Måndag. Morgonjoggen. Den var mörkare än normalt som ni förstår eftersom träningsschemat var gjort i en annan tidszon. Men vi skulle iväg ut på stan sedan så ingen rast och ingen ro denna dag. Gick förbi moskén, genom trädgården, över torget Djemaa el Fna och genom souken. 15000 små butiker i vindlande gränder. Ja ni förstår att man lätt går vilse. I en liten smal gränd. Två lastbilar, en motorcykel fullpackad med ägg, rullande soptunnor, gatusopare, en man i rullstol, oändligt antal motorcyklar och så vi. Yes det var en upplevelse. Kom till kvarteren med tanneries. Skinnberedning i kar fyllda med bland annat kokiss och duvbajs. Luktar mumma. Man får en kvist mynta att lukta på som dämpar. De kallar den skämtsamt gasmask. In i butiken med väskor och andra produkter vars skinn man inte skulle gissa har legat i karen i månader. Upp på en takservering för lunch. Utsikt över torget där kommersen växte för varje minut. På eftermiddagen. Gissa tiden på fem kilometer i parken. Jag gissade på 27:30. Men det är omöjligt att känna farten i ett par trötta maratonben. Sprang alldeles för fort. Men det var kul att vi hade vår egen lilla snitslade tävlingsarena som även innehöll ett backpris och ett foto man skulle hitta i ett träd som gav extrapoäng till gårdagens musikquiz. Sedan var det min tur att dela med mig av min resa och träningsfilosofi där Jocke tog över och berättade om sitt kosttänk och den viktiga maten för att kunna prestera maximalt.
Roligast idag: När vi åt lunch och två killar beställde kycklingtallrik. In kom en kycklingbit inbakad i filodeg pudrad med florsocker och en gasmask under. Smakade enligt uppgift gott men som en apfelstrudel och gasmasken i form av myntablad gjorde den till en kombinerad mojito. Alt i ett liksom. Aperitif, huvudrätt och efterrätt.
Tisdag. Den riktiga äventyrsdagen. Solen hade precis gått upp när vi kom till byn Imlil som ligger mitt i Atlasbergen. I tre grupper skulle vi ta oss runt i bergen. Vandring, jogging och i mitt fall bergsbestigning. Vi försökte med att börja jogga. Det höll inte länge alls. Men landskapet blev mer och mer storslaget för varje steg vi tog. Flera passkontroller på vägen upp. Ja det var här morden skedde. Därför också så mycket viktigare att åka hit nu. Normalt sett bestiger man toppen Toubkals 4167 möh på två dagar. Vi skulle testa om det går på en. Och det går. Sune fixade det. Vi var lite för långsamma. Men det är inte så att vi var besvikna. Tvärtom. Vi hade haft en magisk dag i bergen och redan börjat smida planer på hur vi lyckas nästa år. Behöver bara någon timme till av dagsljus och lite mer power i benen. De andra grupperna hade också haft en strålande dag och vädret kunde omöjligt ha varit bättre. Att sitta mitt i ett magiskt panorama, äta matsäcken och smörja in de torra benen med den sista oljan från tonfiskburken i brist på servett. Det är fina grejer.
Roligast idag: Att Erik och Ing-Marie var väldigt nära toppen och kanske hade hunnit om de inte hade kastat en skumtomte upp i luften typ 200 gånger innan den fastnade på bild. Fotnot: Bilden vann fototävlingen.
Onsdag. Morgonjoggen i medinan. Den obligatoriska felspringningen. Dead end. Bara att vända tillbaka med gänget. Men vi hittade ut och till frukosten. Sen höll BG låda och lärde oss hur vi ska bli bättre löpare. Ingen rast och ingen ro. Iväg till parken för ett pass styrketräning och rörlighet med mig. Hade tänkt vara på fotbollsplanen. Det var låst med ståltråd. Inte alls svårt att forcera men stor risk att vi skulle bli utkastade. Gick fint ändå på gräsmattan bredvid. Drog till stan. Gick upp på en terrass. De serverade bara en rätt. Nedgrävd get som tillagats med hjälp av varma stenar. Inget kunde ha varit godare. Köttet kom in på ett stort fat och vi åt med händerna ihop med sallad och bröd. Bra laddning inför shoppingen som går ut på att pruta till försäljarna inte längre springer efter dig. Ett tröttsamt projekt. Men vi gjorde ett bra jobb och jag fick min sittpuff och salladsskål. Att sedan kunna köra korta och hårda intervaller kändes som en utopi. Atlasbergen kände som att de satt cementerade i framsida lår. Men att träna i grupp är magiskt. 10 gånger fyrahundra meter i parken. Det kändes sjukt tungt men klockan visade ett förvånansvärt positivt resultat. Klart man tryckte på när gänget gjorde det. Halv illamående blev vi ändå klara och kände oss sådär lyckliga när vi joggade hem. Efter middagen gick jag med några till klubben några kvarter bort. En öl och vattenpipa. Jämvikt i livet och så vidare. Sådant får man gärna belöna sig med på träningsläger i detta land. Sedan var det inte svårt att sova.
Roligast idag: Att se alla bomba på med korta och hårda intervaller trots trötta ben och vara så himla glada efteråt.
Torsdag. Dagen vi skulle upp på Lejonklippan och vidare längs och upp på Marrakech fyra toppar. Namnet lejonklippan har jag själv hittat på och deltagarna höll med om att den spetsiga klippan bara fyra km från hotellet ser ut som den klippa Simba visades upp på när han hade fötts. Några gick på skrå runt berget och sedan hem och vi fortsatte vidare och prickade in de övriga topparna samt dadelförsäljaren på en sidogata. Mycket billigare än inne i medinan. Vagnar med jordgubbar fanns det också och jag propsade även på att plocka apelsiner och ta med från träden. Synd att jag missade reaktionerna när de märkte att de är sura som citroner. Ett bra prank. Eftermiddagens långa intervaller byttes ut mot ett crosspass. Men frågan är om det blev lättare för våra trötta ben. BG körde hårt med oss och istället för hårt spring blev vi ännu mer bombade i benen av jägarsits, trappor, oändligt många grodhoppen och trappor. Skönt att dagen även innehöll lugnare aktiviteter såsom häng vid poolen och middag på stan med gänget. Vi intog ett av tälten på torget Djemaa el Fna och fick in mer mat än vi kunde äta på bordet. Grillspett, grillade grönsaker, bröd, sallad, pomme och couscous. Tält 97. Lägg det på minnet om du är i Marrakech.
Roligaste idag: Fascinationen över de mängder av tusenfotingar som for fram kors och tvärs över stigen där vi körde grodhopp.
Fredag. Äntligen kom den. En lugnare dag. En senare morgonjogg. En dag vid poolen. Om man inte valde att åka fyrhjuling i öknen. Det gjorde inte jag. Jag valde poolen. Men sen blev det ändå inte lugnt. Vi körde ett test på en splittad femtusing i parken. 4*600m+3*500m+3*400m. Vila en minut mellan varje intervall. När du är klar. Dra av nio minuter. Då får du den tid på fem kilometer som ger den hastighet du teoretiskt sett kan springa 3000m meter på. Man ska alltså springa fort och i brist på riktig löparbana körde vi på grus i parken. Markeringarna bestod av papperslappar, stenar och någon apelsin. Låter rörigt. Men det gick fint. Alla hade mer kraft i benen än vad de trodde. De som inte sprang hejade. Sen lade vi oss alla trötta på gräset. Lägrets sista tuffa pass. Puh. Sen var det en sån där kväll. Ni vet sista kvällen med gänget. Middagen var extra god. Vi samlades efteråt för lite party och frågesport. Stämningen var hög. Alla kände varandra. Alla kommer sakna varandra. Men ett läger tar på krafterna. Ingen var pepp på den utgång vi hade planerat. Gott så.
Roligast idag: Sista frågan i frågesporten var hur länge en marockansk toarulle räcker. Inte länge kan jag personligen meddela. Men tjejerna i rummet där vi hade festen förstod knappt frågan. Följden blev att alla toarullar gömdes. Under Saras kudde. Hon märkte inget förrän på morgonen.
Lördag. Sista dagen. Många farväl. Delar av gänget tog tidig morgonjogg och drog iväg samtidigt som vi gav oss ut på ett distanspass i en ny riktning. Jag hade glömt att botaniska trädgården är stängd på lördagar. Vi försökte muta vakten. Bara en liten stund. Du får hundra spänn. Det gick inte. Men det blev ändå en fin tur genom nya portar i murar där vi inte hade sprungit förut och genom Menara garden vid oss där pilarna från söndagens lopp påminde oss om att det är mycket vi har varit med om under denna vecka. Passet avslutades med lite styrka och rörlighet vid poolen ledd av mig. Några värdefulla övningar att ta med sig hem. Hem till det snöiga Sverige. Fast minnena har vi kvar. Vi har skrattat ihop. Tränat ihop. Upplevt massor ihop. Varit trötta ihop. Somliga har till och med gråtit av trötthet. Eller var det lycka. Efter att ha överträffat sig själva. Och Marrakech återkommer vi till varje år. Missa inte äventyret. Nästa år blir det läger igen. Ett Löparäventyr av rang.
Roligast idag: Alltid sorgligt med avslut men att vi hade en sen flight och fick sol vid poolen ända fram till fyra får väl ändå anses som kul.
