Idag är jag oslagbar

I natt har jag inte kunnat sova. Det var klippt omöjligt. Endorfin och koffein pumpade genom min kropp. Igår slog jag personbästa med 43 sekunder på milen. Något jag inte hade räknat med, laddat för eller ens trott var möjligt. Jag känner mig oslagbar. En fantastisk känsla.

Helgen spenderades i Stockholm. Vi hängde på restaurang, hamnade spontant på konsert med bland annat Ebbot och gick på fotoutställning. 45 minuter innan DN Stockholm halvmaraton skulle börja satt vi på en båt vid slussen och fikade. Jag bytte om på toaletten och köpte en våffla med grädde och sylt. Sen gick jag till starten och hann värma upp hela tre minuter. Det var en solig dag och mycket folk på gatorna. Jag kände mig stark. Så stark att jag beslutade mig för att hänga på farthållarna för 1:24 när de sprang förbi. Det var inga problem de första 14 kilometrarna trots de små lömska backarna som envisades med att dyka upp hela tiden. Tappade lite på slutet men sprang in på 1:24:33 väldigt överraskad över att jag hade lyckats slå mitt pers med 40 sekunder. Jag som egentligen mest skulle till Stockholm för att hänga med brudarna.

Joggade denna halvmara ur kroppen genom att åka till Hellasgården klockan 06:15 på söndagens morgon. Inte helt normalt men underbart fint. Morgondimman låg som ett täcke över sjön och solen strålade över den spegelblanka ytan. Över sjön där vi sedan badade och förvånades över hur skönt det var i vattnet. Det var helt enkelt där man skulle vara just då. En perfekt morgon.

I tisdags blev jag starstrucked. Är man långlöpare vill man någon gång träffa legenden Evy Palm vilket jag nu har gjort. Genom vår gemensamma vän Eva blev vi sammanförda på en lunch ute i Arkösund. Evy som varit med i OS, VM och vunnit åtskilliga mästerskap på ruskigt bra tider. En förebild som nådde toppen av sin karriär när hon var närmare 50 år. Det var roligt att få lära känna henne och höra historier om bland annat hennes första vinst i ett lopp då hon vann en askkopp och om löparkläder hon tvingades sy själv. När jag är över 70 år ska jag vara lika cool som henne.

Sedan var det onsdag och träningen för dagen skulle bli kvällens DM 10000m på bana i Linköping. Dit skulle jag åka för att få ett snabbt träningspass och förhopningsvis närma mig 39 minuter. Det var min ambition. Campusarenan i skymningen denna svala höstkväll utan nämnvärd vind bjöd på perfekta förhållanden. Vi parades ihop med en tidtagare och gav oss iväg. Jag blev förvånad över hur lätt det kändes. Evy hade sagt att jag inte skulle bry mig om någonting förrän det var sju varv kvar. Jag visste att jag hade god marginal och innan det var just sju varv kvar kändes det inte speciellt ansträngande trots att jag aldrig hade sprungit så fort i hela mitt liv. Jag fortsatte helt enkelt att springa. Förvånades även att jag orkade springa på framfoten hela tiden. Efter 25 varv kunde jag och min tidtagare konstatera att jag hade slagit pers med 43 sekunder och sprungit in på 38:36. Galet. Jag förstod inte hur det var möjligt. Jag var så himla glad. Ett DM-guld och en tid som jag är riktigt nöjd över. Ett stort tack till stigarna jag tränat på under sommaren. Ni har hjälpt mig att lyfta på fötterna.

Jag känner mig oslagbar. Jag är sugen på att springa en himla massa. Springa fort. Men det är exakt vad jag inte ska göra. Jag ska ta det lugnt några dagar och bara jogga. Jag checkar helt enkelt ut och drar till Berlin om några timmar. Så får det bli.

När du minst anar det kan ett personbästa drabba dig. En fantastisk känsla.
När du minst anar det kan ett personbästa drabba dig. En fantastisk känsla.

9 tankar om “Idag är jag oslagbar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *