I Byske är det sommar på riktigt

Norrlandsäventyret fortsatte. Vi kom till Luleå i tisdags kväll för att hälsa på vänner. Solig veranda. Grillning. Promenad längs älven. Fin kväll. Morgonjogg barfota på en övervuxen fotbollsplan och sedan frukost i solen. Frukost med ostora ägg. Ja de hette så. Detta prefix är flitigt använt i Norrland. När de andra gav sig iväg på en hel massa mil cykling tog jag bilen söderut. Till Byske. Min sommaridyll.

Där har jag spenderat hela mina sommarlov sedan jag föddes, men inte lika frekvent sedan gymnasiet. Här är det sommar och semester på riktigt. Sladdade in på gården där mamma hade gjort det extra fint. Såklart på med löparskorna. Ner till havet, ut på piren, upp längs älven, genom samhället, förbi den gamla lekparken och avslutade med stretch och styrka på tomten. Äntligen här. Åt palt till lunch. Det blir man snabb av. Det är som vad ugali är för kenyaner. Något alla äter. Besökte min barndomskompis föräldrar. Trevligt. Tyvärr var hon inte hemma. Hon flyttade till Australien efter att ha hittat kärleken på hennes och min resa till Sydostasien 2004. Eter middagen gick vi ned till en brygga vid älven. Solen sken vid nio på kvällen. Vi drog snabbt upp två abborrar. I rummet där jag bodde som tonåring bäddade vi på golvet. I rummet där småsaker från min barndom fortfarande fanns kvar i lådorna. Sommar.

Byskeälven. Ett av de fiskrikaste vattnen i Sverige. Vid hängbrons fäste ligger det hus där min morfar gick i skolan. Han föddes 1907.
Byskeälven. Ett av de fiskrikaste vattnen i Sverige. Vid hängbrons fäste ligger det hus där min morfar gick i skolan. Han föddes 1907.

På torsdagen strålade fortfarande solen från en klarblå himmel. Jag sprang tröskelintervaller längs älven innan frukosten. Vi körde lite kontorsjobb i de gamla sommarmöblerna man kan se på gamla foton från 20-talet. Min morfars mammas. Vid lunch kollade vi in godisfabriken, ja en sådan har vi i Byske, och lyckades beställa in en kebabrulle till lunch efter många missförstånd. Jag åt dock en renkebab. Man får passa på när sådana finns på menyn. Kollade även in forsen vid kyrkogården där det finns ett café. Det skulle vi inte ha gjort. En rabiat tant jagade oss och sa att man minsann måste fika om vi skulle kolla på forsen. Och den förra ägaren. Han var minsann en riktig buse. Hade sålt mat och alkohol utan tillstånd fick vi veta. Utan att alls ha frågat. Byske har ett havsbad och en gigantisk camping där 90% av besökarna kommer från Norge. På playan var det liv och vi hittade en lucka där vi bredde ut vår filt och läste bok. Innan middagen, såklart grillning, joggade jag upp på Byskeberget med utsikt över fjärden. Tommy som hade träningsfritt hängde på med min gammelhoj över stock och sten. Uppfriskande för den gamla cykeln. Sommar.

Förvånande vilken fin utsikt man får, för berget är inte särskilt högt.
Förvånande vilken fin utsikt man får, för berget är inte särskilt högt.

Fredag. Byske marknad. Över hängbron borta vid den nedlagda husfabriken och vid den fotbollsplan där jag i min barndoms år såg en träningsmatch där Manchester United mötte Byske IF och även sett min kompis Nina spela i rafflande matcher som Libro. Det intressantaste var stånden med mat. Köpte ost och tunnbröd. Även en ring från en marockan som kom från Marrakech. Vi kunde tala om platser i den härliga staden dit vi återigen i januari kommer att anordna en löparresa. På eftermiddagen åkte vi för att hitta en fin plats vid älven för fiske och solande. Det var inte helt lätt att hitta en väg som ledde till ett bra ställe. Det blev ett par dead end innan vi kunde lägga oss på filten, chilla, lyssna på sommarprat, fiska och äta mellis. Gjorde ett besök i Furuögrund. Där brukar vi äta räkmacka på cafét men denna dag blev det istället yoga på bryggan. Innan vi skulle gå ned till stranden och äta middag kom en man på cykel inkörandes på gården. Han var lite full sa han för det var han alltid när hans fru jobbade. Pratade lite med den trevliga och roliga mannen. Efter middagen fortsatte vi med glass på Byscaya café där jag säsongsjobbat. Gjorde tidig kväll. Men här blir det aldrig mörkt. Sommar.

Mormorssaft. Kokt i Byske. Utan ett spår av frukt. En konstgjord häxblandning. Går inte att dricka. Oklart hur den där supermormodern tänkte.
Mormorssaft. Kokt i Byske. Utan ett spår av frukt. En konstgjord häxblandning. Går inte att dricka. Oklart hur den där supermormodern tänkte.
Umeå.
Umeå.

Lördag morgon. Sista morgonen. Sista joggen. Drog den förbi kyrkbyn och den åttkantiga kyrkan. Att inte ha gjort en sväng ned till det spegelblanka havet hade klassats som ett brott. Magiskt fint. Sedan var vi tvungna att säga hej då och åka söderut på vår roadtrip. Nu med mål Umeå. Där var det SM i olympisk distans på triathlon. Under cykelfix och uppvärmning sprang jag en runda genom bostadsområden med fina trähus och hittade till slut en skog som heter Gammlia. Tävlingen var en spännande och varm historia att heja på och efteråt åt vi mat på en båt i älven tillsammans med Luleåkompisarna som också hade deltagit i tävlingen.

 

Sista etappen i bil togs i söndags. Sista etappen på en 220 mil lång roadtrip där det avverkats åtskilliga melodikryss och sommarpratare. Örnsköldsvik visade sig bli en bubblare i mysig stadskärna men det längre stoppet blev i Härnösand. Dags för träning. Vi sprang ut mot Solumnshamn och havet. Fortsatte mot Örsjön på det som blev en kuperad runda på 30 km där vi drack vatten ur en vattenspridare för att hantera värmen. Thaimat vid älven för att sedan blåsa ned mot Stockholm. Ni vet hur det är. Najs att vara ute och susa. Men även jag tyckte att det var skönt att vara hemma. Ett par dagar i alla fall.

Härnösand. På landet såg vi några människor. Tunnare inne i stan. Där var det ingen alls.
Härnösand. På landet såg vi några människor. Tunnare inne i stan. Där var det ingen alls.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *