Hemma och vände för att träna med och till vänner

I torsdags åkte jag hem till Norrköping och vände. Åkte jag hem. Åkte jag bort. Just nu känns det lite diffust. Det var två veckor sedan jag var hemma, och lägenheten skulle få sällskap endast en natt. Gick förbi Broadway såklart. Hämtade lunch. Medan jag väntade småpratade jag med en tjej som satt vid ett bord. Hon frågade om jag bara tävlar utan även tränar. Märklig fråga. Självklart svar. Anledningen till att jag åkte hem var för att vara med i radion, som sommargäst i P4. Det blev en rolig stund där vi bland annat pratade om melodikrysset, tryckarlåtar på mellanstadiediscon och såklart hur det är att springa långt.

Ett dygn att vara hemma och det jag saknar när jag är ute och susar är min familj och fina vänner. Bara att skrida till verket. På morgonen innan jag åkte till Stockholm hade jag sprungit ett tröskelpass och nu knöt jag på mig skorna och sprang till Åby för att hälsa på Ameli. När jag hade kämpat mig upp för långa backen var det bara några hundra meter innan jag satt med henne och Stella och grävde i sandlådan. Kvällsmat på altanen i solen med skönt häng och bra samtal innan jag sprang hem igen. 11 km. Dit på 56 min och hem på 51 min. Precis, det säger något om varför det är så fin utsikt över Norrköping från hennes hus.

Det är toppen i Åby om man har en bästis där uppe.
Det är toppen i Åby om man har en bästis där uppe.

Blev inte mycket mer av kvällen än så. Jo såklart, lite bokläsning och de coreövningar jag ägnar 5-7 minuter om dagen åt. Men klockan skulle ringa 05:44 så strax var det tack och god natt.

Klockan 06:00 mötte jag Elmina i korsningen Albrektsvägen och Gamla Övägen. Vanliga stället. Exakt. Längre tid tar det inte för mig att stiga upp, klä på mig och springa 1,5 kilometer. Fatta mig i krig. Skulle vara snabbt i position. Nu handlade det dock om ett njutbart morgonpass som blev 18 kilometer. Så värst njutbart var det i och för sig inte för mig. Kände mig sjukt seg. Fast såklart trevligt på alla andra sätt. Elmina och jag stämde av läget inför VikboVändan nästa helg. Vårt gemensamma projekt. Vårt lopp som man kan cykla eller springa och där energistationerna delvis består av de lokalproducerande gårdarna. Hur najs låter inte det. Sedan snackade vi som vanligt om massa andra viktiga och oviktiga grejer. Det var en fin morgon. Lyx att få till ett pass med Elmina i solen.

Härligt att man har förmånen att få träna med den här grymma tjejen. Förresten, det är ännu inte för sent att anmäla sig till www.vikbovandan.se
Härligt att man har förmånen att få träna med den här grymma tjejen. Förresten, det är ännu inte för sent att anmäla sig till www.vikbovandan.se

När jag var sådär energilös under passet var det ett lyckligt faktum att jag hade en frukostdate inbokad hos ännu en kär vän. Sprang in på bageriet på vägen hem och köpte frallor som jag tog med mig i ryggsäcken när jag åkte med racern upp till Haga och Hildas familj. De hade redan dukat upp bästa frukosten på altanen och barnen stod i fönstret och räknade minuterna jag var försenad. Sorry, jag kom 8:22 istället för 8:15 men det berodde på att jag var tvungen att bika ned till den allmänna pumpen nere på Skvallertorget för att kunna ta mig vidare med cykeln. Sonen Elvis 8 år hade härom veckan testat att springa en slinga på 2 km. Han blev inte övertygad om att det var särskilt kul, och att jag hade gjort det 50 gånger i rad trodde han inte på. Inte ens lite. Klassade det som rent omöjligt.

Sommarmorgon. Typ definitionen av så bra den kan bli.
Sommarmorgon. Typ definitionen av så bra den kan bli.

Cyklade förbi ÖB för att köpa diverse saker till VikboVändan. Sopsäckar, papptallrikar och sprayfärg. Packade ned det i ryggsäcken och brände ut på de dryga två milen till Skärblacka. Det blev lite längre för jag skulle till min kompis Marias föräldrahem i skogen. Jag har spenderat massor av tid där men det sista besöket var för ungefär 18 år sedan. Sedan dess hade de byggt om vägen. Körde fel, men efter att fått guidning rullade jag in på den välbekanta gårdsplanen. Och vägen från förr, den var i princip igenväxt. Att få komma till Brogetorp var nostalgi. Men det gjorde inget att det inte var exakt som förr, för nu fanns det pool. Där hängde vi i solen tillsammans med barnen i egenskap av riktigt tråkiga badkrukor som bara doppade oss en gång. När jag hade åkt därifrån såg jag på Instagram att det hade blivit glasskiosk i lekstugan. Maria hade fått pynta upp 70000 kr för en klass. Dyrt. Dessutom hade kassören sagt att hon har långa tuttar. Skönt att man slapp få sin kropp bedömd av den expediten och samtidigt blivit ruinerad på kuppen.

Att få poolhänga med en av sina bästa vänner på klassisk mark. Det är sommar.
Att få poolhänga med en av sina bästa vänner på klassisk mark. Det är sommar.

Cyklade hem, cyklade rätt, och sedan åkte jag till Stockholm igen. Vilken kvalitet att träna på hemmaplan och samtidigt få boosta energi tillsammans med många av sina grymma tjejer. Men jag kommer snart tillbaka hem. I skrivande stund är det bara några timmar kvar till du får lukta på mina svettiga träningskläder igen.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *